Akut almodóvarinlägg

Sitter på bion. Måste stänga av mobilen. Men jag måste bara säga att den nya almodóvarfilmen verkar ju väldigt lovande!

Vill se den nu!

Fast nu (precis nu) ska jag se Den store Gatsby. 

Är det du eller jag som gått på charmkurs?

När jag såg Hives för första gången 2001 stod jag inte ut. Jag blev så oerhört provocerad av mellansnacket. Deras larger than life-grej passade inte mig. Likväl gillade jag musiken, framförallt de första två skivorna.

Så såg jag dem på Liseberg nu. Och jag fnissade konstant under mellansnacket. Vet ej vem som mjuknat, om det är jag eller howlin Pelle. Säkert han.

Hej Grekland

Har länge velat åka till Grekland, landet som gav oss tztatsiki. De gav oss en del andra grejer också förvisso.

Nu är jag här, semestrar på ön Zakythos. Vi bor i zake town, staden som tydligen inte har några fina stränder. Men hej, jag tycker att de är helt ok. 

Ps. Det är nog inte svensk kaffe de har på hotellet, men det är gott ändå. 

popbloggaren blir löpbloggare

Nu finns det en ny blogg i cyberspace. Spring Maria!

Där ska jag publicera mina träningsinlägg och vältra mig i siffror och löparfunderingar. Spännande grejer!

Nicknameproblematiken

Här sitter jag, bloggparalyserad pga funderar på om jag ska starta mig en ny blogg. En träningsvariant eftersom jag anmält mig till ett lopp som är lite av en big deal för mig. Det skulle bli en nördig blogg där jag mest skriver upp hur jag tränar, klagar på hur dåligt det går, tjoar över eventuella framgångar och eventuellt postar någon bild. Men jag kommer inte på något namn.

ÅHHH, det är som när mitt yngre jag satt och försökte komma på nickname till skunk, lunarstorm, och alla andra communitys jag ägnade mig åt (som trendsetter och karelin) och det skulle vara nåt lagom coolt, något som de invigda skulle förstå sig på.

Bloggen behöver ju inte heta något coolt, men något måste den ju heta. Fick förslaget "Fyra timmar eller döden", men jag skulle vilja ha nåt lite... gladare.
Well.
Här kommer jag ju ingen vart.
Tips mottages gladeligen.

Beach 2013

Igår var jag på den riktiga beachen. Den som hör till havet. Är en sucker för havet, saltvatten och tånglukt är bra för själen.

Tyvärr har en blivit påmind om den stundande bikinisäsongen ett bra tag på sociala medier (ja jag menar Facebook). Såg att min kusin bytt kön på sina inställningar bara för att få slippa alla dessa bantningstips. 

Det är svårt att komma ihåg att man är snygg när man hela tiden får påminnelser om att man borde vilja minska sina kroppsmått.

Gud förbjude att man är nöjd med sin rumpa eller mage. Kroppen kan väl alltid bli fastare och mer trimmad? De där anskrämliga låren kan du väl inte visa upp i dagsljus?

Mest sur blir jag över att det faktiskt ÄR svårt att känna sig het när man marineras i alla budskap om att man inte passar in i snyggmallen. Man önskar ju att man vore lite mer motståndskraftig. Men nä. Och så sitter man och beskyller sig själv för det. Och så blir man ännu mer trött på allt. Samhället, kommersialismen, livet osv. 

Här är två goa tips. From FB with love.

"Skär ner lite av magen varje vecka och förlora 17 kg"?? Känns som en kanonmetod.

Som tur är kan man hitta andra, mer uppmuntrande bilder på world wide web!

"How to get a bikini body: Put a bikini om your body." 

Trädtopparna

Jag och min höjdskräck har klättrat omkring bland trädtopparna, svingat oss i rep och klättrat i nät. Ouh! Jag blir lite stressrädd av att bara tänka på det.

Det hela var ett 30-årskalas förlagt till High adventure i Jonsered.

Tre olika banor, den första ganska enkel, den sista riktigt svår. Jag ser mig som ganska smidig, nåt ska jag väl ha med mig från tio år som gymnast, men herregud vad svårt det var ibland. Mariginalerna var inte stora direkt. En gång halkade(?) jag och hängde plötsligt 15 meter över marken i bara armarna. Och i säkerhetshakarna. Såklart. Det kan bli så tråkigt annars.

Jag lyckades kravla mig upp, och genomförde alla banor. Alla som var öppna. Den sista biten på sista banan stängdes eftersom det blåste så mycket. Man kände till och med hur träden vajade i blåsten. 

Jag kände knappt av höjdrädslan, den brukar ju vara obarhärtig, så adrenalinet gjorde sitt. Men med det sagt - jag var inte kaxig när jag sträckte mig efter nåt att hålla mig i, på en lina metervis över marken och önskade att mina armar var bara lite längre.

Men det var dom aldrig.

Jobbigt. Roligt. Fina banor var det med. Skräckblandad förtjusning med mycket mjölksyra.

Imorn kommer jag säkert inte att kunna gå.

Shoppingglädje är den enda sanna glädjen

Såg den här skylten precis innan jag skulle äta min (billiga) lunch på Ullared. Var lite svårt att svälja den dubbelpanerade och ostfyllda quornfilén efter det.

Men likväl rushade jag och syrran senare mot kassorna, roffade åt oss billiga storpack av grejer vi inte visste att vi behövde och betalade snällt. 

Sen gick vi därifrån med avslappnade miner. Dags att återgå till våra vanliga zen-jag.

Mina favoritköp var ett par oväntade platåskor och en superkitchig tvål (som tyvärr luktar starkt och äckligt).

Oonaha-upplevelsen

Jag tittar på serierna The Hour och Game of Thrones med vad man kan kalla ganska intesivt. Inget slökoll här inte. Ändå tog det fram till att jag fastnade för ett namn som svishade förbi på internet, Oona, som jag kopplade ihop ett och två.
Oona hette min kompis kakadua (fram tills att det visade sig att Oona var en man och blev Uno istället), men det har inte särkillt mycket alls med min ahaupplevelse att göra. Den kretsar kring skådespelerskan Oona Chaplin. Ja, hon är barnbarn till Charlie. Hon är även med i The Hour. OCH Game of Thrones.

 I GoT är hon Talisa, medicinkvinna/helare som blir ihop med Robb Stark.

I The Hour spelar hon mrs Marnie Madden, den frustrerade frugan till tv-profilen Hector Madden.

Samma tjej! Jag såg det ej!
mvh/ Sist på bollen kanske

Andra varvet med värvet

Förra året lyssnade jag rätt mycket ich så pass intensivt på Värvet, intervjupodden av Kristoffer Triumf, att det sipprade värvet ur mina porer. Jag blev omåttligt övermätt och kunde inte ens höra talas om podden utan att det vände sig i magen.

Inte för att det var en dålig podd, det hade bara blivit för mycket. Som en gräddig sås. Gott men mastigt och om du hällt i dig 5 liter gräddsås orkar du verkligen inte mer sås.

Men nu så(s)!

Månaderna har gått och värvet smakar gott igen. Poddmakaren Triumf har breddat sig gällande intervjupersonet, från enbart komiker (alla ståupprutinfrågor - snark) till diverse. Bra! 

Bland annat intervjuade han Maria Montazami. Underbart fram tills att hon pratade om 1, tro och evolution samt 2, feminism. Åh nej. 

Nu senast har han intervjuat världens bästa människa Klara Zimmergren (och har du inte hört hennes sommarprat från i fjol - GÖRT!!!!), men även Per Gessle.

När jag lyssnar på Per undrar jag om jag nånsin hört honom prata. Har inte hört hela intervjun än men Per låter så mycket goare än jag trodde. Liksom härlig. En person som man vill sitta bredvid på en middag för han låter så trevlig utan att vara proffstrevlig.

Kanske är det är vara superproffstrevlig, vad vet jag, men i så fall ska han ha en eloge Per, för det låter alldeles normaltrevligt.

Det om det. Värvet finns på iTunes och sånt. Gratis. 

Klara Zimmergrens sommarprat finns på Sveriges radio. Bara googla, det var så bra att det borde toppa hela world wide web. 

Knivdans!

Det känns stort att ha sett kniven. Men alltså, det var konstigt. Det var mer performance än konsert och det var ju själva grejen. Jag älskar att de gör någonting annat, något som får en att undra vafan det är som händer på scen, vad är konsert, vad är inte en konsert. Det var dans och mim och paljettbyxor och ibland var det bara ljus på scen. Utmanande för en publik som mest har huvudet fullt av konsert=killar med gitarrer. Och utmanande är bra, herregud vad man har sett sin beskärda del av det-kunde-ha-varit-vilket-band-som-helst-spelningar.

Förbandet var en uppvärmare, i ordets mest jympiga betydelse. En man i guldtajts som körde aerobics och talkörer med oss. "Whazzup knees", "i'm alive and i'm not afraid to die", "I move to be moved", "hello elbows" osv osv. Hen var fantastisk. 

Jag hade önskat att publiken fick vara med mer. Jag vill ju vara en del av alltihop, men nu stod jag ofta och kände att jag bara tittade på. Men ibland, som i One hit när dansen spreds ut i publiken var det grymt.

Vi är inte direkt en svårflörtad publik, bjud bara in oss så går vi med på det mesta.

Äh, vem skojar jag med, vi går med på allt.

Knivjulafton i oljelandet i väster

Snart sitter jag på bussen till Oslo och ikväll väntar the Knife. Det känns som julafton det här, jag har ingen aning om hur konserten kommer att bli, och även om jag förväntar mig någonting jättekonstigt kan det bli hur bra som helst. Jag tänker att det är en present jag inte visste att jag ville ha, men som gör mig euforisk när jag väl har den i mitt knä. (Ingen press Kniven.)

Tydligen värms publiken upp med Death Electro Emo Protest Aerobics. Och det bäddar ju för inget annat än succé.

Crazy origami lady

Origami har varit en sån där grej jag velat lära mig, men aldrig tagit mig för. Har man väntat 29 år kan man vänta lite till.

Nu har jag via youtube tutorials i bästa pysselprogram-i-Bolibompa-stil lärt mig vika tranor.

Först svårt.

Sedan beroendeframkallande. 

Nu hänger det ett gäng pappersfåglar i mitt fönster. En får vara glad så länge de är i papper. 

En ny morgon

Gjorde ett träningsschema i morse. Det inleds av några veckors snällspringande för att försäkra mig om att jag håller, men ändå! Nu vänder vi blad, träningen, livet och jag.
Har på mig New morning, changing weather-tisha gör sakens skull och har provat mig igenom en massa kalenderappar för att hitta nån som är både trevlig att titta på och att använda (till min origorösa planering).
Hittade en fin, om än lite oöversiktlig.

Japp, uppgraderar härmed den här våren till en 2.0-version.

I azalea kan man (inte) undgå att bli kär

Duggregn, några plusgrader. Azaleadalen är ljusår ifrån att blomma. Just där mlir man nog inte så kär idag. Det är hårda tider för kidsen som ska festa in våren, inte så mycket i azalea som i Vasaparken.

Själv ska jag fira Valborg med att kolla på Game of thrones och äta tacos.

Här är dagens låt. Fin bit. Snart är det sommar och vi står på grönt gräs och sjunger allsång i Slottsskogen. 

Vår och hår

Men vad ska jag göra med detta? Vart är vi på väg, jag och håret?

(ja, jag har för mycket fritid och funderar för mycket på väldigt världsliga saker.)

Konsten att vara kvinna

Först bara! Autokorrekt ville skriva "kombination" istället för "kvinna" i rubriken. Kul.

Nu läser jag - tillslut - Caitlin Morans bok Konsten att vara kvinna. De första sidorna höll jag på att avlida. Linserna i ögonen ville krulla upp sig var och vartannat ord. Jag stod inte uuuuut med det talspråkiga och "lättsamma" språket (och varför alla dessa VERSALER?) och tänkte att det här var en typisk bok man borde läsa o-översatt.

Men jag vande mig.

Och nu vill jag istället citera var och vartannat stycke, men det är ju så opedagogisk att bara slänga ut radom textsjok.
Så du kan ju läsa den (men kanske helst på engelska ändå). Hon skriver många bra och roliga saker som ibland är mitt i prick, ibland en bit bredvid pricken.

Nu ska jag klä ut mig till ett svart hål.
Puss. Eller PUSS som Moran skulle skrivit.

Göteborgsvarvetplanen

Om någon undrar så kommer jag nog inte springa Götbeorgsvarvet i år. Det känns lite traumatiskt.

Jag har hela iden tänkt att det är en självklarhet att jag spriger varvet. Det finns liksom inget förutom ett brutet ben som skulle hindra mig. Alla dessa messkador jag dragits med under året kommer inte att hindra mig när det väl är dags. Mind over matter, fuck you kroppen.

Men.

Jag åt en dyr men stor frukost med min smarta kompis Sonja och kom fram till att det fakstiskt kanske inte är värt att springa.

Jag har fortfarande inte gett upp tanken på att springa en mara i höst och det jag behöver då är: en fungerande kropp och en fungerande hjärna. Om jag springer Göteborgsvarvet efter att ha sprungit minimalt med kilometrar kommer det inte att gå bra. Ok för att jag är grundtränad, men BRA kommer det inte att gå.
Jag får troligtvis en tid jag är missnöjd med, jag kommer få slita som ett djur så det kommer inte bli nåt kul lopp och med största sannolikhet kommer båda fot och höft att paja.
I mål kommer jag då ha med mig en kropp som är sönder och en hjärna som är allt annat än peppad på lopp.

Visst det finns en pyttechans att allt går bra, och åhherregud vad jag blir sugen på att springa nu när man fått hem startbeviset.
Jag ska inte spika något än, under kan ske, jag kanske startar ändå.

Mvh
Den ofrivillige realisten.

Glädje jag känner över att Pharrell gör nåt jag gillar (igen)

ÄNTLIGEN gormar man (jag) när Daft punk släpper album. Det var inte så oväntat. Nåt som däremot slår mig är hur glad och till och med lättad jag blir av att Pharrell Williams gör något jag gillar. Något jag älskar. Herregud, det finns ingen hejd på hur sommarsvängig Get lucky är.

Pharrell hade några guldår i mitt liv i början av millenniet, då mitt indiehjärta rodnade av denna genreotrohet samt av alla übersnuskiga texter. Det var inte så mycket "lap dance" och "tape you" i Belle & Sebastians låtar om man säger så.

De senaste (10?) åren har jag inte brytt mig så mycket om Pharrells företaganden. Förrän nu. Och det är som en kompis man inte visste att man saknat, men när man ses igen så kommer man ihåg allt kul man har haft.

Så. Nu ska jag fortsätta lyssna sönder låten så att den inte alls blir den sommarht som jag inbillar mig att den borde blir.

Bio är min bästa last

Såg Iron man 3 igår. Den skulle ju inte vara så bra, men jag är inte så svårflörtad. Allt som kan kopplas till Marvel eller DC comics står utanför betygssystemen. Under måttligt hot kan jag till och med försvara den senaste filmatiseringen av Green Lantern. Eller Daredevil.

Så visst, Iron man 3 hade kanske vissa brister. Till exempel förstod man inte varför skurken hade för motiv. Jag gillar inte heller när det blir fööör maxat. Det det ska finnas någon rimlighet i det orimliga. Så när Tony Stark har byggt en smärre armé av iron man-gubbar finns det ju inget som skulle hindrat honom från att bygga en _ännu_ större armé av iron man-gubbar. 

Men skit samma. 

Det är pang pang, skojiga repliker, glansiga superhjältedräkter, övernaturliga krafter och snygga eftertexter. Good enough. 

Annars är min överlägsna etta x-men. Nästa år kommer nästa film som har den mycket oroväckande handlingen att x-mennarna ska åka tillbaka i tiden för att förhindra något dumt som händer då.

Ihh, tidsresor? Det bådar inte jättegott.

Fast förra filmen, den femte i ordningen om man räknar Wolverine - och det får man ju göra, var ett riktigt uppsving. Det var en prequel från 60-talet. Fantastiskt. Kanske blir en tidsresa jättebra.

Jag ska sluta negga.

Där var en bild på gammel-iron man, och här är den gamle låten som inte har något med seriefiguren att göra, men ändå var med i filmen från 2008.

Lyxa!

Halloumiburgare och nya avsnitt av Game of thrones.

Vad gör man med en torsdagsmorgon

Gick upp 06.30 idag. Har lagt mig till med någorlunda förvirrade sovtider. Men det är lika bra att haffa ingivelsen "jomen jag går nog upp nu" när den kommer, för gud vet när den dyker upp nästa gång.

Att fördriva tid på egen hand är en konst. Denna konst driver mig till vansinne. Här kommer därför en lista på saker jag tänker att jag ska göra idag:

- Titta på första avsnittet av Modellpojkar. Verkar ju skojigt.
- Titta på Vetenskapens värld om hälsofördelarna med att fasta lite grann. Låter spännande samt ekonomiskt bra. Lockas dock betydligt mer av tanken på att äta grejer, jämfört med tanken på att inte äta några grejer alls.
- Skajpa med min vän samt protegé (ja, fick slå upp stavningen där) som intervjuar folk på Island.
- Läsa Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Troligtvis inte hela. Jobbar inte så.
- Träna nåt.
- Fundera på framtiden och arbetslivet och livskrisen.
- Laga mat och färda den (och mig) till mina vänner som är på sjukhus och som är trötta på kebab samt sjukhusmat.
- Spela mer gitarr.
- Dricka kaffe med en kompis.

Men först ska jag styra upp mig, bädda, ta på deo och sånt. Kan inte leva på min tidiga uppstigning för all framtid, måste bete mig som en uppstigen också.

Här är tulpaner jag köpte härom dagen för att muntra upp mig.
Helt sant.
Tycker att det funkar. De är fina och spänstiga.

Välkommen söndagsångest (trots arbetslöshet)

Näe hörrni. Det här är så segt va. Vissa saker i ens liv lägger sig som en blöt filt över alltihop. Vart man än vänder sig så hänger den med.

*floff* (det är ljudet av filten när den landar på livet.)

Jag är så dålig på att vara arbetslös.
Förlåt, jag menar mellan projekt.
Jag föreställer mig all löpträning jag hade kunnat ägna mig åt. Men jag har ont i foten. Den ska vila från löpning i 4-6 veckor säger sjukgymnasten. Deppigt säger jag.
Så nu går jag på spinning istället. Exakt samma sak. Samma känsla. Samma terapi. Verkligen.

Försökte köpa mig ur springkrisen. Det gick uppenbarligen sådär. Även halvsmart köp med tanke på min nuvarande inkomst som ej finns. Men skorna gillar jag.

Throw back night - låtar som är 20 år gamla

Jaha, här sitter jag och kollar upp album som släpptes 1993. Kändes ändå rätt akut såhär runt ett på natten.
Jag började fixa ihop en lista på spottan som jag kallade för "10 år sedan". Ganska många låtar in i listan insåg jag att herre, det är ju 20 år sedan.
Ja, 1993 var ett tag sedan när man tänker på det, men samtidigt - 20 år sedan?!

Jag var 9 år då, gillade rockringar och sånt. Var inte helt pålitlig rent musiksmakmässigt, och nu struntade jag faktiskt i att lägga in DJ Bobo på min spellista.
En annan av mina gamla favoriter var Sven Ingvars brottarhit Två mörka ögon. SOM jag lyssnade på den när den spelades på svensktoppen. Min mor är dessutom lite av en dansbandsjunkie så jag kan min beskärda del av låttexter från genren. Men Sven Ingvars kom inte heller med på listan.
Det var sjukt nära att East 17 gjorde det däremot. Men hiten de hade just 1993 (Deep) är lite beige. Take That kom med, trots att Babe inte har åldrats med dömycket värdighet.
Deleatade i detta nu Atomic Swing. Jag har alltid tyckt att de har varit märkligt obehagliga. OBS att det där fortfarande är min inre nioårig som talar, men näe, fortfarande märkt av gamla idéer. Skit samma om de eg är bra.

Med på spellistan är sanslöst grymma Rid of med med PJ Harvey, en massa låtar från Nirvanas In Utero, självklart Radioheads Creep, RATM, Smashing Pumpkins, Björk, Ace of Base, Culture Beat och och och och så vidare.

Depeche Mode släppte ett av sina minst synthiga och mest gospeliga album 1993, Song of faith and devotion, och tycka vad man vill om det men just "Songs..." har jag lyssnat sönder och samman i mina tonår. Den skivan la ironiskt nog grunden för mitt synthintresse.
Eftersom jag avskyr listor där det dräller av hela album är det bara nån eller några låtar med från albumen.

Och bob hunds BÄSTA låt är med!

Herregud vad insnöad jag blir. Sorry för det, här har ni listan.
Jag orkade inte riktigt leta upp fler gamla favoriter (pga av trött mitt i natten). Vad har jag glömt? Skriv och hjälp mig!

Här är en gammal bild på mig. Den är lite väl gammal ärligt talat, men den här skolkatalogen låg rent fysiskt närmast till hands. Bilden är från hösten 1992, jag går i tvåan, har sjömanskostym.

Falsetten på den här killen?

Först tänker man "jaja, ännu en operaschlagerdänga från öst". Sedan hör man refrängen. Och skrillexljuden.
Då tänker man inge mer.
Glad långfredag!

Det roligaste på länge, samt att jag blir avundsjuk

Kanske är det jätteold news i internesvängen, men strunt samma. Jag såg norskarnas intelevator för första gången idag.
Mahahaha! Det muntrar upp mig till och med på min sista arbetsdag (som är idag).

Avundsjukan kickar in först i andra klippet. Då börjar de snacka olika språk - och de gör det bra! Spanskan är bra, enligt kommentarerna på youtuben är kinesiskan bra och i slutet kan vi alla höra att svenskan funkar klockrent den med.
Hej jag vill också vara ett jätteskojigt språkgeni.

mvh
en vanlig människa.

Orka snyggblogga

Den nakna sanningen: många middagar orkar jag inte ens göra mackor. Jag bara hyvlar i mig ost.

Ett inlägg om att shoppa sportkläder

Mitt intresse för att springa fick liv på grund av två saker. Jag insåg att det var kul att slå mina egna tider, och att nya träningskläder peppade mig.

Jag blev lätt beroende av funktionsmaterial. Must... eat... funktionsmaterial.

Men det är så dyrt (precis som andra droger). Jag brukar köpa mina kläder på sportamore, men nu har jag upptäckt wiggle. Det är en brittisk sajt och priserna ligger betydligt lägre än i Sverige. Även klassiker Asos har en del sportkläder - som snygga tajts - och även där är det billigare. Och det bästa är att frakten är gratis.

Jag fick ett paket från wiggle idag. Har köpt en sportbh, detta hemskt tråkiga, dyra men absolut livsviktiga plagg.
Har man lite boobs krävs en jävel till sportbh. En sån som inte bara trycker till brösten (hatar dem) utan som snarare fixerar vardera bröst för sig. Sånt kostar.
Den här kostar 600-650 spänn i Sverige. På wiggle kostade den 350 svenska kronor.
Halleluja!

Nu ska jag ut och testa den.

Det tar kål på mig

Det här jävla vädret va. Jag har noll lust att gå ut och springa. Jag är aktivt arg på minusgrader och isande västkustvindar. Kyla är helt ok, framför allt i januari, jag gillar att springa i vinterlandskap. Men nu i slutet av mars är jag inte road längre. Inte när det blåser arktiska vindar som får hela ansiktet att förfrysa i en bortdomnad rödmosig massa. Jag vill inte vara med.

Jag tröstar mig med vin efter passen. Inte heller helt hållbart.

Schmidt till frukost

Helt ok att börja sent, inte orka träna och istället kolla på en massa avsnitt av New Girl och äta gröt.
Också helt ok att de gjort extrafilmer med karaktären Schmidt. Mer sånt! Mer Schmidt. Men bara lite, en hel spinoff blir för mycket. Håll oss hungriga.

 

Gbg ftw(?)

Igår var det vårkänning i änggårdsbergen. Idag är det snö igen.
Kom igen!

Jenna Thiam och håret

Apropå Gengångare. Och hår. Léna (tvillingsyster till "döda" Camille) spelas av Jenna Thiam och hennes hår! Jag vill vara hennes hår! Kan även tänka mig att bara ha håret. Det är så.. mycket. Och så snyggt. Jag vill säga att det är som en tjock filt, men det låter inte alls smickrande.
Som ett rödskimrande duntäcke?
Äh, det är ett långt, tjockt hår som är maffigt och fint.

Det är förfärligt synd att mitt hår växer i slow motion (växer det över huvudtaget?), men Jennafrisyren och jag kanske ses nån gång om 10-15 år om jag börjar spara nu.

Bekännelser från ett påverkbart sinne

Jag köpte nytt schampo idag. (Var god anteckna.)
Jag känner mig så lurad, men men. Någonstans insåg jag att en person som har ett hår som ser ut som mitt (se bild nedan) behöver ha ett schampo.
Jag var på ett varuhus i stan, vet ej vad jag skulle köpa men kom likväl ut därifrån ca 200 kr fattigare, och såg att det var lite extrapris på ett nytt märke, Aussie.
Eftersom en person som skriver en blogg som jag läser har instagrammat om detta schampomärke, samt att det kommer från Australien där mina kompisar bor och eftersom det var macadamianötsolja i schampot och jag har australienminnen från när jag åt mig illamående på macadamianötter eftersom det inte fanns nåt vettigare att äta på pytteflygplatsen i Alice Springs (märkligt att det är ett positivt laddat minne) så köpte jag schampot.

Det luktar jättegott. Och om det är lika bra som det var dyrt som är det även jättebra.

Låt oss tala om Gengångare

Det lät inte direkt lättsmält när det pratades om en haussad fransk skräckaktig serie som hette Gengångare. Men glöm alla sådana tankar. Gengångare är så bra att jag fick lite andnöd när jag skulle se det sista avsnittet - och serien var borta från svt play. 

Hade serien gått även i TV hade den blivit hur stor som helst, men nu var den webbexklusiv och jag älskar det! Det är härligt att svt "vågar" låta den gå enbart på webben, att ge webbtittarna en pärla på det viset.

Även om serien är oerhört snygg så är det stämningen som gör den så speciell. Snygga serier finns det mängder av. Men det är den twin peaksiga känslan av något är väldigt fel som gör att det inte går att sluta titta. 

Gengångare utspelar sig i en liten stad där personer som varit döda i flera år börjar dyka upp. I första avsnittet kommer Camille hem. Hon dog för flera år sedan i en skolutflykt, men själv har hon ingen aning om det. Hon ser oskadd ut och beter sig helt normalt. Hon vräker i sig mackor i köket medan hennes mamma chockad tittar på.

Men man vet ju att det här kan inte sluta bra. De döda kan inte bara börja leva igen. Nä. Så funkar det inte. 

Nu har serien som sagt slutat gå på svt play, men den kommer att visas där igen senare i år. Det ska även spelas in en andra säsong nu i maj, så den kommer kanske 2014?

Jag rekommenderar ihjäl mig själv - se se seeeeee!

Dom där klänningarna

Här är fynden jag gjorde igår morse.
Gillar den ljusröda klänningen som fan, och jobbar på att gilla som fan att den gör mina breda höfter bredare.
Den ljusgråa är exakt likadan (men skrynkligare) som en jag redan har. fast den är svart. Jag jobbar ullared-style och köper sånt jag gillar i alla tillgängliga färger.

Så sommarn, nu kan du komma.

Morgonshopping

Om jag köpte två sommarklänningar klockan åtta i morse?
Ja.
En orange och en ljusgrå. Kommer väl komma till användning om nåt halvår eller så när den här inlandsisen lämnat stan.

Ska det vara såhär?

Läste att den platta sidan av hårspännet ska vara uppåt. Say WHAT?!

Jag testade och det känns som att det fäster bättre.

Allt jag trodde var sant ställs nu på ända.

Nya gula gummiskor

Jag är lite stel i fotleden och fick en plötsligt, men mycket trängande behov av att skaffa ett par Nike air max.
Men dom är ju väldigt dyra. Och ofta väldigt fula. Men jag testade ett par ändå i hopp om att dom var sköna som mjukt smör på fötterna. Det var dom inte.

Då kändes det inte helt rätt att köpa dem.

Men jag hade förälskat mig i ett par andra. Redan när jag rekade priser och öppettider på butiken såg jag ett par ljusgula reebok på hemsidan. Färgen! Jag älskar färgen.

Nu är vår.
Och jag är pank.

Wacko i dur

Alltså den här make overn? Hjälp! Killen har alltså gjort om Jackos Beat it från en klassiker i moll till någonting förfärligt i dur. Hjärnan kokade över lite eftersom det ändå är nästan rätt. Men alltså, fel. Framför allt är det någonting väldigt fel med det gitarrsolot.

.

Vill du hellre bara lyssna på låten i youtuben? Gört här. 

Man får välja sina mål

Nu har jag bestämt mig för att mitt knä är bra. Känsligt, men bra.
Jag ska göra upp en smart plan för min träning så att jag så småningom kan både springa halvmara och helmara på tider som jag kan leva med - utan att överanstränga mina leder som uppenbarligen har sina gränser.

Jag tror även att jag tjockat på mig lite (konsekvens av helvila och sedvanlig chokladglädje?) och skulle nog tjäna på att tappa några kg. Men det är ju det tråkigaste som finns. Jag älskar att äta saker. Hatar att inte äta saker. Så vi får se hur det blir på den punkten.

I lördags hade jag ett väldigt tydligt mål. Förena nytta med... nytta.

And-aktig i konserthuset

"Det är klart att ni får andas... Men det är skönt att det hålls på en låg nivå."
Såg Kristofer Åström i Stenhammarsalen igår. Han gillade att vi var så tysta, tydligen har hans gamla lulevänner en tendens att vilja nostalgitrippa mitt i låtarna.

Det var otroligt cool och vackert med symfonikerstråkarna som uppackning. Hur bra var inte All lovers hell då? Så pass mäktig att jag har lyssnat på originalet bon stop idag.

Dock inte en enda firesidelåt. Inte så förvånande men man kan ju inte låta bli att hoppas.

Torkan och knarket

Sorry för bloggtorkan. Kan tyvärr ej skylla på rigorös distansträning (ehhh, verkligen inte) utan allt är subway surfers fel.
Men oroar er inte.
Om ett tag kommer jag fått ihop 120000 pengar och då kan jag köpa en ny figur (zombien Zoe) och då kommer jag känna ett inre lugn. *lovar*

Att springa över Älvsborgsbron

Först springer man uppför och andas in avgaser. Sen springer man nedför och fortsätter andas in avgaser.

Inget nån jättehit kan tyckas, men utsikten får ju ett göteborgshjärta att smälta.

Topplista på saker jag vill hinna se

1. Beyoncedokumentären som tydligen alla bloggare i Sthlm har sett (med spanska subs).
2. Gengångare på svt play
3. Säsong 2 av new girl
4. Dexter (med Sara)
5. Klovn (med Mattias)
6. Girls säsong 2

Och helt fristående står serien Sex veckor som börjar visas på svt play på torsdag. Längtar efter den med. Men det är ju mitt jobb, så då är det en annan grej.

Annan sak jag längtar efter: pizza.

Rolig bild på Beyon-Z som jag tagit från @berggrenmatilda. En sån här bild kan liva upp vilket sammanhang i livet SOM HELST.