Det hela var ett 30-årskalas förlagt till High adventure i Jonsered.
Tre olika banor, den första ganska enkel, den sista riktigt svår. Jag ser mig som ganska smidig, nåt ska jag väl ha med mig från tio år som gymnast, men herregud vad svårt det var ibland. Mariginalerna var inte stora direkt. En gång halkade(?) jag och hängde plötsligt 15 meter över marken i bara armarna. Och i säkerhetshakarna. Såklart. Det kan bli så tråkigt annars.
Jag lyckades kravla mig upp, och genomförde alla banor. Alla som var öppna. Den sista biten på sista banan stängdes eftersom det blåste så mycket. Man kände till och med hur träden vajade i blåsten.
Jag kände knappt av höjdrädslan, den brukar ju vara obarhärtig, så adrenalinet gjorde sitt. Men med det sagt - jag var inte kaxig när jag sträckte mig efter nåt att hålla mig i, på en lina metervis över marken och önskade att mina armar var bara lite längre.
Men det var dom aldrig.
Jobbigt. Roligt. Fina banor var det med. Skräckblandad förtjusning med mycket mjölksyra.
Imorn kommer jag säkert inte att kunna gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar