Det används ju ändå i verklighten

Språkrådet har kommit med sin nya samling av Svenska Ord straight outta Verklighetens Folk. Ett ord vi tar med oss in i 2012 är:

Tjejsamla.

När man bara samlar några stycken.

Så jävla fräscht.

Bradåligt

Mitt i mitt semidestruktiva/semikonstruktiva surfande började jag fundera på mitt år. Det finns ju en massa bloggare (läs: Elsa Billgren) som sammanfattar året, månad för månad, i glamourösa bilder.

No way, José. Nåt sånt blir det inte.

Speciellt inte när jag funderar på året och inser att det inte varit exceptionellt bra. Det har inte varit dåligt heller. Men om det här var peaken i mitt liv, så har mitt liv inte så mycket att komma med. (2012, jag håller på dig.)

Men man kan ju kontemplera lite.

Och visa en bild från 2012.

En bild från 2011. Japp.

Tur utan retur

Jag googlear evighetslånga resor till Australien. Men hur kan det bli så otroligt mycket dyrare när man inte vill resa till och från samma stad?

Exempel:
Göteborg - Sydney (enkel resa) 6500 kronor.
Göteborg - Sydney (tur och retur) 9000 kronor.

Hur får jag till en "billig" (det finns väldigt lite billigt i resor som rör sig kring 10 000 spänn) resa om jag vill åka till Sydney men resa hem från Melbourne? Det kan väl inte vara så svårt? Hjälp!

Lågintesivt

Feberfrossan. Snoret. Spänningen i öronen.
Så idag sover jag och tittar på Gossip girl.
En värdig dag helt enkelt.

Svengelska eller är det jag som är dum?

Julafton igår. Denna högtid av ångest och mys. Jesus vilken kombo.
Jag fick många sportorienterade julklappar, vilket ledde till både euofori och identitetskris.
Jag fick även ytterligare ett ex av boken Born to run och den sitter jag och läser nu.

Boken har väl inte varit en kulinarisk språkresa under de första 17 sidorna, men det är ok.
Vad som inte är ok är ett väldigt slapphänt översättande. Jag blir dock osäker på min egen koll på det svenska språket eftersom felet är spå pass stort. Men inte kan man väl säga:

"Hon hade mig att gå, jogga och spurta. Hon hade mig att kuta fram och tillbaka (...)."

Hon hade mig att springa? Vasarusaru? En direktöversättning från she had me running?
"Hon fick mig att springa" skulle väl ligga bättre i munnen?

Vänliga hälsningar,
vän av ordning.

Kalender(t)år

Jag har köpt årets finaste julklapp till mig själv. Faktums kalender för 2012. Årets upplaga och består av bilder på några av Göteborgs hemlösa som barn.
Jag fällde tamejfan några tårar när jag bläddrade igenom den. Jag är iofs mitt ostabilare jag idag.

Men ostabil eller ej, den är väldigt vacker.

150 spänn. Köp nu!

Identitetskris

Inte nån skiva, ingen bok, ingen dvdbox, ingen fräsig tavla från någon skivomslagskonstnär. Inget sånt.
Det jag jag verkligen, verkligen hoppas att jag ska få i julklapp är ett underställ från Ullmax.
Jag undrar vem jag är.

Svengelska

Vad hände med: en mångsidig ryggsäck med praktiska fack och tillbehör - perfekt för skidturen?

Prickig kropp

Jag har gått loss på mina friskvårdspengar. Jag valde grejer jag aldrig varit på. Som koppning. Och nu har jag precis varit där.

Man får vakumkoppar på sitt problemområden för att kicka igång blodgenomströmningen. Det gör ont, men är rätt gött. Efteråt får man läckra sugmärken. Där koppen haft mest/bäst verkan kan man bli ritkigt lila.

Jag påstod att nedre delen av min rygg inte var stel alls. Men k(r)oppen höll inte med.

Hudchock!

Kakkuppen

Häromdagen kom jag hem till ett litet paket. Min kompis Sonja hade skrivit en lapp och lämnat sitt favoritte från tyskland. Fina grejer att komma hem till.

De senaste veckorna har hon på skrivit (läs: tjatat) om sina favoritkakor. Tyska vanillekipferln. På bloggen, på facebook och på twitter. Vanillekipferln, vanillekipferln, vanillekipferln.

Så jag tänkte trevlighetshämnas och baka dem åt henne.
Men eftersom hon skrivit receptet på bloggen i gram fick jag freestyla lite. För hur mycket är 560 g mjöl? Eh.
Och dekorationssockret som skulle bestå av 100 g florsocker och 4 paket vaniljsocker. 4 paket?!

Men men, here we go.

It's partytime dudes!!!.

Jag öste på allt överblivet socker över allihop. More is more.

Klappat och klart.

Musikhjälpen 2011

Hängde utanför Musikhjälpen med min fader idag. Skänka lite pengar, välgörenhetsdricka lite finkaffe och titta lite på när en kille blir tatuerad i liveradio. En bra lördag.

Sorry för fulbilden pappa.

En boll med gott

Jag blev indtroducerade till vad som skulle vara det godaste julgodiset någonsin. Jag föll pladask och gick hem och bakade eget.
Jag tog med de små brigadeirosarna till en julhängskväll med mina träningskompisar.

Person nummer ett skrockade gillande när hon testade en boll. Nåhåhåhå. Ni vet, sådär lite gutturalt.
Person nummer två friade till mig.
Så, det är inte bara jag som gillar dem.

Ta en burk kondenserad mjölk. Blanda med 1 msk smör och 4 tsk kakao i en kastrull. Rör, rör, rör och koka upp. När det tjocknat, tar kanske 15 minuter, häller du ut kalaset på en tallrik och låter det svalna.
Sedan rullar du små bollar (ha gärna lite smör på händerna så är det lättare), rullar dem i chokladströssel och voila: en boll med gott.

Grått gött

Jag åt Salmiak-nötcreme idag. Den smakade, ursäkta min franska, röv.
Jag smetade i mig en del ändå. Fråga mig inte varför.
Troligtvis för att mitt sötsug piskar mig värre än Luther.

Kondis

Idag sprang jag. Kort och snabbt (tror jag). Det kändes så förvånansvärt gött att jag bloggar om det.

Lyssnade på musikhjälpen medan jag rände omkring i mörkret. Då spelades Fibes oh fibes nya låt. Jag är inte ett givet fibes-fan, men shit vilken hit det var när låten kom och jag skulle ge mig in på en omväg för att skrapa ihop ett jämnt antal springminutrar.



Sen åkte jag hem till mina kompisar och åt julgodis till middag.

Allmän luggrådfråga

Jag insåg att mina ständiga dåliga luggdagar beror på den för långa längden.
Kan/bör/ska jag klippa min lugg själv?
Hjälp!

I tried to make me go to rehab

Jag erkänner. Jag behöver verkligen sluta överanvända pixlr.com.
Fram tills för några veckor sedan använde jag enbart den vanliga bildredigeringen. Sedan testade jag vintage picture-funktionen.
Åhhh. Knark.
Bilderna blir fina och mer webbvänliga. Och lite lagom cyberspace-smakfulla.

Sen går det överstyr.
Och jag kan inte kontrollera mig.

Jag insåg det när jag fixade till bilden till det föregående the office-inlägget. När bilden var klar såg den ut såhär:

Lite för mycket. Som en fjortonåring som gått bärsärkagång på effektpaletten.
Så, nu lovar jag: jag ska tagga ner.

Sist på bollen

Idag påbörjade jag min the Office-box. Alltså, vad är grejen med att man måste lida när man tittar på humor?
Jag har nu bara sett två avsnitt serier förändras ju när man lär känna karaktärerna. Men vägen dit är ju så inihelvetes plågsam.

Rödgrönt

Jag var på Doc Lounge och kollade på en bob hund-dokumentär igår. Som uppvärmning fick man se den senaste videon som är i 3D. Videon var väl sådär, men glasögonen!
Glasögonen!!!


Jag tog med dem hem.

Inside job

Bra (och oscarsbelönad) dokumentär på SVT dox nu. Inside job. Om hur den globala finanskrisen började i USA:s vridna finansiella system. Det är många läskiga/dumma vita män på höga poster som försöker förklara sig, men de gräver sig bara djupare ner i graven.

Hoppas ni tittar för den finns inte på svt play.
Däremot kanske den finns nån annanstans på world wide web.
Filmer gör ju ofta det.

Maria 18 och 27

Hämtade ut mitt nya pass. Det är 10 år (minus 3 månader) mellan bilderna.
Jag blev nästan besviken på att det inte var större skilland. Men det är klart, riktigt med kontrast i bilden tar ju bort de flesta anletsdrag.
Nu för tiden får man ju inte le på bilderna. Svårt.
Inteleinteleintele.
Se så tom jag ser ut. Till och med Tyra skulle vara stolt.

Drog

Just when I thought I was out, ostkakan pulls me back in.

Vegetariska skor

Äntligen! Jag har köpt en par Vegetarians shoes-kängor. Inget skinn så långt ögat når.

Och lite annat. En korv till exempel. Och örhängen som jag kanske inte kan använda. Och en vinterjacka. Det sistnämnda köpet var så otippat att jag inte ens orkar ta en bild. Jag behöver smälta det lite först.

Rätt vist?

Happy på spåret-day!

Peppen! Ikväll är det den stora På spåret-dagen! Christer och Morgan ska vara med.
Sjukt kul.
Och ganska surrealistiskt. Personer man känner som är med i På spåret.
På! Spåret!
Heja heja!

SDF i GBG

Här sitter jag i min cancerponcho* och innetofflor. Men veckan har varit flådigare än såhär. Bio och restaurang och grejer.
Tjusigast av allt var julkonserten på konserthuset med Sarah Dawn Finer i tisdags.

Vi blev lite pikade på (den hippa) resaturangen vi var på innan, men herre, så clueless de var. Hon sjunger ju så bra att man dör.
Det var juligt, men inte ett enda jesusbarn i närheten. Nästan bara vemod, ensamhet och högtidsångest. Bara goa grejer alltså.

Suddig Sarah Dawn på scen.

*cancerponcho: höstens hit. En poncho jag fick på Ung Cancers kick off-fest. Därav smeknamnet.

Restaurang

Jag har varit på bio och restaurang med min mamma. Vi åt pizza på ett nyöppnat ställe där personalen bara pratade italienska. Ska det va så ska det va.

Jag beställde in vatten till maten, mamma beställde ett glas mjölk.

När vattenkaraffen kommer in säger mamma torrt:
Den ser ut som en vas. Ska vi sätta en blomma i den?

2003 ringde

Jag har köpt en ny plattång på world wide web.
I förpackningen låg inte bara stylingvertyget som peakade i början av 00-talet, utan även en vän från samma era.
En... musmatta?

Bulla upp mormors vetedeg

Jag funderade idag på om jag gillar radiodokumentärer mer än musik. Det är lite väl djärvt.
Men gu va jag gillar att ha en dokumentär i hörlurarna. Aldrig i högtalare. Bara rätt in i hörselgången.

Idag tänkte jag promenera hem från jobbet, men vädret gick från novemberdis till novemberregn och jag åkte istället omvägar med bussen för att få lyssna färdigt.
Så bra var den.
Så härlig var Helena som Madonnan och skökan handlar om.

En 71-årig dam som nyss lagt sitt prostituerande på hyllan. Så rivig och skärpt och rakt på sak. Inga krusiduller.
Lyssna lyssna lyssna!

Morgonträningsbaisse

Min teori är att morgonträning är djävulens påfund.
Jag blir trött och hungrig hela dagen. Dessutom går ju inte träningen ens särkillt bra på morgnen. För då är jag också trött och hungrig.

Likväl har jag fått för mig att morgonträningen är någonting bra. Kanske är det alla hurtfriska typer i cyber space som får mig att känna som att före-frukost-sport är någonting jag borde ägna mig åt?
Inte omöjligt.
Jag är mycket påverkbar när det kommer till träning. Och kräsen. En märklig kombination.

Så ok, här är en frisk vind i hurtbullandet:
Morgonträning är jobbigt. istället för att gå upp 05.30 för att träna så föredrar jag att sova. Sömn är dessutom bra för hälsan. Och gött. Win win.


(problemet är bara att det roligaste spinningpasset är schemlagt klockan 07.00 på torsdagmornar.)

Kvällsnöje

Igår kväll satte jag igång och gjorde ett födelsedagskort. Som var ett tecknat porträtt av födelsedagsbarnet.
Risky business för en förstagångsförsökare.
Men såhär blev det.

Nästan färdig.

Färdig och levererat.

Mat-tv

Jag var deppig. Sedan såg jag det här.
Det är jättelångt (men roligt).
Det bästa i mat-tvväg sedan Kobra fick mat-Tina att laga koks.

Telefånen

Jag funderar ömsom motvilligt ömsom mycket villigt på att byta ut min ZTE mot en iphone. Jag har ju fått mig ett satans måndagsexemplar som inte slutar krångla. Orka fler reklamationer.

Men något hindrar mig.
Dels mitt abonnemang. Dels det faktum att min nuvarande telefon inte ens är ett år gammal. Snarare ett halvår.

Och givetvis dels den gnagande känslan av att apple är ett ont ont ont företag.

Men när Annie Leibovitz säger att iphonen är the snapshot camera of today så är det väldigt lite i mig som inte vill ha en iphone.

Gillar Annie iphonar vill jag gilla iphonar.

En av Annies bilder. Leonardo med en svan runt halsen.

Krullet

Dimman ligger som ett tjockt regnmoln i ögonhöjd över Göteborg. Det är ok, det är så det är i den här staden stora delar av året.
Men.
Min lugg.
Min lockiga, envist plattade lugg funkar inte när luftfuktigheten ligger på 110 procent.

Så, på bussen. När jag satt där och tvingade fast luggen med spännen för att den skulle torka sig någorlunda rak, ser jag en man på bussen som ler.
Han ler och jag tänker:
Jag HATAR människor som ler.

Jag inser att det inte är helt schysst.
Men när min lugg krullar sig tillbaka till åttiotalet orkar jag inte alltid vara schysst.

Sektbyxtan med gylfsnopp

Idag hämtade jag ut nya kläder från föreningen som jag tränar i. Hel och ren ska vara någon sorts ledord.
Snygg är uppenbarligen inte så viktigt.

Mina nyuthämtade vita byxor i tunnt tyg har en ganska lång gylf framtill vilket, så fort man rör lite på sig, ger illusionen av en bubblig liten penis.
En gylfsnopp.

För att undvika detta kan man dra upp byxorna så att byxgrenen faktiskt sitter i kroppsgrenen. Men då hamnar linningen uppe i öronen och man ser ut som en tjock tant.

Med byxorna uppdragna (som de ska sitta?) frågade jag uppgivet den klädansvarige:
Vem kom på det här?

Jag visade upp byxorna på min arbetsplats och de klassades som sektbyxor.

Jag är så himla glad att jag tjatade om hur himla viktigt det var att jag fick mina vita byxor.
Nu ska jag använda dem varje dag.

Varje människa är unik

I omklädningsrummet på friskis var det två tjejer som skrattade högt och tog bilder på sig själva när de upptäckte att de hade likadana träningskläder på sig. Svarta halvlånga byxor, knallgrönt linne och svart huvtröja.
Den ena tjejen prisade sig själv eftersom hon valt sina pösigare byxor. Annars hade det varit pinsamt.

Kom att tänka på helgens fest. Då såg Sonja och jag ut såhär.

Hej då marsipanros

Jag köpte ju några klänningar som jag har pratat om här och här.
En av klänningarna, den vars tyg jag älskade, var ju lite för mycket av det goda.
Jag har modifiera lite i taget.

Först tog jag in puffärmarna lite så att de blev mindre puffiga.
Sedan kortade jag kjollängden.
Sedan hade jag den på en fest. Och jag kände mig som en marsipanros med skärp.
Inte helt bra.

Jag misstänkte att det var ärmarna som behövde ryka. Men jag och ärmar har en traumatisk relation. Jag syr inte ärmar. Ärmar hatar mig. Så jag ville inte sy om ärmjävlarna eftersom jag troligtvis skulle göra det väldigt fult - och bara göra klänningen värre.

Men icke.
Jag tog tag i den lilla sprättarn och gick loss. Sydde och hade mig och fixade biffen. Resultatet blev, för ungefär första gången i hela mitt syende liv, precis som jag ville ha det.

Före. Här är dock puffärmarna redan förminskade.

Efter.

Mys

Måndag är min söndag. Så varför inte mysvakna med en mördarbok.

Har precis läst om den japanske kannibalen som förutom att käka upp sitt offer även gav sig själv handjobb med en avhuggen hand. Nu är jag inne på avsnittet om hur dansken Peter mördade sin mamma, sin älskarinna och hennes två barn med sina bara händer.

Gomorron.

Det är dans i folkets park

Förvirringen när det är november, jag går i det här vädert, trycker på play och signaturen till Sommar i P1 börjar.
Plötsligt är jag på väg till jobbet på cykeln i shorts och linne och blåsten på Älvsborgsbron är (nästan) bara skön.

Nu är jag bara glad att snön inte har kommit än.

Ta i trä.

Goda grannar

Det är få saker som gör mig så glad (faktiskt) och så dödsirriterad (ja) som när min granne för hundrade gången har en mittiveckanfest/jamsession.

Kul att de har kul.
Kul att jag ska sova.

Bakom den väggen försiggår en himlans massa sköjs.

Äntligen!

Hej då Berlusconi.

Brunchen i bilder

Igår var det kulturbrunch hos SB. Alla tog med sig jättemycket mat och sedan satt vi och åt i flera timmar. Efter det gick sälllskapet till konstmuseet och kollade på Frida Kahlo. Jag gick hem och städade (d.v.s. krigade i förebyggande syfte med pälsängrarna).

Men brunchen var en sån jättehit (nybakt, våfflor, brittiska låtsasköttprodukter, kakor, våfflor, kaffe, ost, grönsaker, smoothie, ananas, och så vidare) att det blir en bildbonanza här på bloggen.

Hela-livet-vegetarianen Pontus livs första ost och skinkmacka. Han var inte jättebegeistrad, men nöjd.

Klänningarna del 2

Jag försökte lämna tillbaka en av de där klänningarn. Det fick jag inte.
Gött.
Nu slipper jag tänka mer på det.

Jag funderar fortfarande på hur jag ska sy om och optimera dem. Den med det finaste tyget har kortats och volymen på puffärmarna har minskats.
Den andra ska bara sys in lite. Men den tredje skulle nog vara som bäst om jag gick upp i vikt och växte nån centimeter. Det ingår dock inte i min plan för hösten. Den och jag får vara om vi är.

Här är det fina tyget som skär sig med min hårfärg men skit samma.

Googleanalys

Google analytics berättade för min kollega/kompis (komega? kolpis?) att någon sökt efter hennes namn + pojkvän på hennes hemsida. Givetvis var en egen googling inte långt borta.
Vem kommer upp? Jonas "jag är begåvad, trevlig och ser ut som en gud" Hassen Khemiri.

Jag googlar mitt eget namn + pojkvän och får upp:

1. En bild på mig själv.
2. En bild på en gammal bil.
3. Lite längre ner på sidan: En bild på en tv-bonde.


Googles förslag till Soraya:

Googles förslag till mig:

Nämen tack.

Shoppingångesten

Igår köpte jag tre klänningar. Bara sådär. Jag gick in i en second hand-butik. Hittade tusen grejer jag ville testa. Allt satt som en smäck. Jag sållade och köpte "bara" tre.

Sånt här händer inte mig. Jag är ingen bra shoppare. Glad i hågen tänkte jag gå hem, starta en modeblogg och propagera att man kan köpa sig lycklig.

Men så kom jag hem.

Testade igen.

Ingenting kändes självklart.

Nu hoppas jag att affären inte har öppet köp så att jag kan sluta vela och hacka i mig att jag köpt tre fina klänningar.

Precis som jag i söndags tänkte att jag aldrig ska dricka en shot igen (varför har jag börjat med det?), så ska jag aldrig spontanshoppa igen. Det leder aldrig till nåt gott.

Klänningarna i limbo.