Glädje jag känner över att Pharrell gör nåt jag gillar (igen)

ÄNTLIGEN gormar man (jag) när Daft punk släpper album. Det var inte så oväntat. Nåt som däremot slår mig är hur glad och till och med lättad jag blir av att Pharrell Williams gör något jag gillar. Något jag älskar. Herregud, det finns ingen hejd på hur sommarsvängig Get lucky är.

Pharrell hade några guldår i mitt liv i början av millenniet, då mitt indiehjärta rodnade av denna genreotrohet samt av alla übersnuskiga texter. Det var inte så mycket "lap dance" och "tape you" i Belle & Sebastians låtar om man säger så.

De senaste (10?) åren har jag inte brytt mig så mycket om Pharrells företaganden. Förrän nu. Och det är som en kompis man inte visste att man saknat, men när man ses igen så kommer man ihåg allt kul man har haft.

Så. Nu ska jag fortsätta lyssna sönder låten så att den inte alls blir den sommarht som jag inbillar mig att den borde blir.