Såg Kristofer Åström i Stenhammarsalen igår. Han gillade att vi var så tysta, tydligen har hans gamla lulevänner en tendens att vilja nostalgitrippa mitt i låtarna.
Det var otroligt cool och vackert med symfonikerstråkarna som uppackning. Hur bra var inte All lovers hell då? Så pass mäktig att jag har lyssnat på originalet bon stop idag.
Dock inte en enda firesidelåt. Inte så förvånande men man kan ju inte låta bli att hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar