Datordöden lever vidare

Datorn är fortfarande jättedöd och jag börjar långsamt vänja mig vid att inte kunna kolla upp allt, allt, allt (!) på webben hela tiden. Det är bannemej inte lätt och jag småhatar min internet- och datorlösa situation.
Jag har fått hjälp av en jobbarkompis att försöka återuppliva det lilla livet men tyvärr utan framgång. Sent igår kväll fick jag i alla fall se att mina filer fortfarande finns där någonstans i haveridjungeln. Hårddisken är alltså inte helt kaputt. Oh joy. Men nu är siktet inställt på att försöka rädda mina viktigaste filer och sedan köpa mig en ny dator.

En ny dator. Jag är en PC-tjej, men jag inser att jag är på väg ner i mac-träsket. Ett snyggt gränssnitt och en stabil, pålitlig dator låter lockande. Men det kostar ju. Onekligen. Och snart har jag inget jobb. Cash in – cash out. Mestadels cash out.

Katastrof!

Min dator har helt utan förvarning tokdött. Den är alltså inte bara krashad, utan jättekrashad. Jag kan inte starta datorn och trots att jag slagit knut på mig själv för att komma på kreativa lösningar på den plötsliga dator-döden.
Det är nu jag inser hur dumt det är att jag inte sagt till någon att jag har den här bloggen. För jag vill att alla ska veta att min dator är död. Någon kanske har en asbra lösning på problemet. Jag är i stort behov av sjukt bra lösningar. Smsa alla sådana till mig. Snälla. Tack.

Kroppen fungerar planenligt

Som jag planerade är jag frisk idag. Eller, tja, mer eller mindre frisk. Jag är pigg och alert, men lider av sviterna att vart sjuk tidigare (vilket betyder seghet och arg mage). Så länge jag inte gör någonting djärvt - som att äta - är jag fit for fight. Jag är lite sugen på att gå på en spelning ikväll. Kultiration och Räfven spelar. Inte riktigt min kopp te, men det verkar ju så dansant. Och dansant är ju onekligen min kopp te. Men nej, det blir ingen spelning due to mitt post-sjuka samt vännerlösa tillstånd. Ikväll blir det lugna gatan, kanske till och med med Körslaget. Jag har inte sett ett enda avsnitt tidigare och tycker att det verkar smått avskyvärt. Men jag har ju en (nära oförklarlig) soft spot för Timo Räisänen och är därför rent ut av peppad inför programmet. Kanske ska jag ta och förtrycka mina höga förväntingar på Körslaget.

Idag skajpade jag med min vän som är i Paraguay. Jag har lidit lite av att inte kunna prata med henne. Men nu är jag mer balanserad än på länge. Thank you inventor of Skype.

Jag har bytt ut min över-soffan-dekoration idag. Jag har plockat ned min fina (och signerade) Lykke Li-affisch och satt upp några av mina favoritfotografier. Det blev rätt hett, men jag vill ha fler foton. Kanske får springa lite till till min favoritfotoaffär som ligger på Mariaplan - planet med det finaste namnet o.O

Sjuk jul

Jultraditionerna kan kanske ses som sjuka på många, skilda sätt, men jag syftar på den allra enklaste formen av sjuk i dagens rubrik. Det är jul och jag är sjuk. Vilket är trist. När jag inte vart allt för upptagen med att tänka på hur illa jag mår har jag blivit sur på mig själv över att jag insjuknat just nu. Nu är jag ju äntligen ledig och har vart näst intill omotiverat peppad inför juldagskalasande. En vän skulle ha party med "events". Onekligen spännande.

Men nej, jag har hållt mig oerhört passiv denna juldag. Nu kan jag dock konstatera att jag kvicknat till rätt så ordentligt. Jag har fått i mig ett paket hallonsorbet och senare även några mackor. Jag har kollat igenom första säsongen av Weeds samt tittat på Formel 3 på Eurosport.

Nu lyssnar jag på Fleet Foxes och kan inte bestämma mig för om jag är glad eller arg. Glad för att jag har så många timmar med fantastiska Fleet foxes framför mig eller arg för att jag inte gett dem en rättmätig chans innan. Jag har bara vägrat hajpen, vilket enbart har vart konstigt och irrationellt gjort av mig. Men mest är jag nog trots allt glad. Och imorgon, då jävlar, ska jag vara frisk igen. Det är alldeles för tråkigt att vara sjuk.

Vinterkräksjuka

Folk blir sjuka en efter en på mitt kontor. Vinterkräksjuka viskas det i korridorerna och alla blir sjukt hypokondriska. Jag vill inte inte inte bli sjuk.

Myspys på morgonkvisten

Jag är en julkalendertjej. Jag gillar att äta frukost klockan 07.15 framför teven och bli alldeles barndomsnostalgisk till små snuttar av familjeunderhållning. Tyvärr fungerar det inte längre emd mina arbetstider, 07.18 är det dags för mig att springa till spårvagnen. Men tack svt för repriser. Hur som haver: årets julkalender Skägget i brevlådan är en hit! Jag förväntar mig lite mer julstämning när vi närmar oss dopparedan, men än så länge håller jag med glädje till godo med symetriska serietidningsmiljöer och färgmatchade figurer.
Ska försöka skaffa mig en bil, bara för den här månaden, så att jag kan nostalgimysa på morgonen. För det skulle vara som grädden på julmoset.

Kaos och sinnesförvirring

Å herre min je vad jag är stressad. Vanligtvis brukar jag kunna styra upp mina stressade situationer (åtminstone de som beror på jobb och andra världsliga saker) med några hederliga listor. Penna och papper is the shit. Men icke den här gången.

Jag ska inte ljuga, jag har visst ett par listor (att blogga står inte på en enda en av dem dock) men just nu är det så pass mycket kaos att min hjärna har softdeleatat vissa uppgifter så jag kommer inte ens ihåg dem om jag anstränger mig. Jag upptäckte till exempel på jobbet idag att jag helt och hållet glömt av att göra två rätt viktiga grejer. Allt ordnade sig, men jag tror att det är uppenbart att jag är redigt mycket vimsigare än vanligt. Jag skyller allt på min ostrukturerade mejlinbox. Jag har aldrig styrt upp någon ordentlig ordning där, vilket inte har varit någon fara förän nu. Nu har alla gått bananas samtidigt och kaoset i inboxen är ett faktum.
Att jag dessutom har deadline för mina recensioner den här veckan på ett gäng nya skivor, som jag fick förra veckan men inte har hunnit lyssna på, gör ju att jag måste springa hem från ett jobb för att sätta mig med ett annat. Min strategi är att jobba mycket och sova lite. Vad kan gå fel?

Åh vad jag längtar till lördag. Då ska jag vila, titta på tvserier och bara götta mig åt att jag inte behöver göra en massa saker. Kanske är jag bakis också för på fredag är det julfest med jobbet.

Kallt och jävligt

Fy bövelen vad det har blivit kallt. Jag var i Stockholm i helgen och fick uppleva höst/vinterns första regelrätta snökaos. I en inte särskillt brant backe fastnade givetvis bussen. Jag var hands on och hjälpte till med grus och grejer där i snöovädret. Men sen kom nästa buss och den var jag ju faktiskt tvunen att ta. Jag önskade busschauffören lycka till och sprang i väg.
Imon blir det min råvarma jacka från förra året. God bless råvarma jackor. Skit samma att jag ser ut som hej kom och hjälp mig jag är en michelingubbe. Så länge jag slipper förfrysa på väg till jobbet (och springer från bussen för att slippa spendera mer tid än nödvändigt på den hopplöst tråkfula parkeringsplatsen på Backaplan) så är jag glad. Dunjacka i herrmodell som jag fyndade i Norrköping - here I come.

Mört kött

Eftersom fredagen till viss del gick i dekadensens tecken tänkte jag råda bot på min seghet med en redig promenad. Jag kombinerade nöje med nöje och promenerade till Erikshjälpen och tog mig sedan en sväng i Änggårdsbergen. Jag hade två recensionsskivor jag ville lyssna igenom och sa till mig själv att innan jag kom hem skulle jag ha kommit igenom båda skivorna minst en gång. vad jag inte hade med i min beräkning var att båda banden (framförallt det senare); Iglu & Hartly och Noblesse Oblige, har gjort sjukt långa skivor. Resultatet blev promenad i drygt två effektiva timmar på geggiga skogsvägar. Herre vad lår var möra när jag fick komma hem tillslut. Sista halvtimman blev jag bara mer och mer ilsk på skivjäveln som bara fortsatte och fortsatte. Tur att jag är blödig naturromantiker med en soft spot för fint ljus så att lite vackert höstväder kan få mig att glömma av att vara sur.

Skamvrån nästa!

Skämmes! Banne mej. Jo, jag placerar mig själv i skamvrån och för att begrunda mina fåtaliga bloggposter. Jag går omkring hela dagarna med små finurliga idéer som jag vill skriva om här, men likväl försvinner tiden till en hejdlös mängd måsten om kvällarna och inte blir det några inlägg publicerade då.
Men nu lovar jag bättring.
Vi har förresten haft rimstuga på jobbet. Jag blev riktigt grym efter lite uppvärmning. Sedan fick min arbetskamrat för sig att vi bara fick prata med varandra på rim. Det var helt och hållet ohållbart och avblåstes efter cirka 2,5 minuter.

En i gänget på Fängelset och Nordpolen

I lördags var jag på Nordpolens spelning här i Göteborg. På Fängelset. Som tydligen är en ungdomsgård. Inget fel med ungdomsgårdar, men när den skrala publiken bestod av kanske 20 stycken 16-åringar, ett litet gäng personal och jag så erkänner att jag kände mig lite malplacerad. När herr Nordpolen själv ser ut att vara kring 18 och spelar en naiv electropop och sjunger texter tagna ur en typisk tonårsdagbok blev det lite som att kolla på någons lillebror och hans band ta några första, rätt stapplande, steg.

Fast jag gillade ju det. Jag är hopplöst svag för katchiga synthmelodier. Scenkläderna var ju dessutom förföriskt nostalgiska. Men någon sjukt bra spelning var det inte. Den var snarare bedårande och sympatisk, men jag är ganska säker på att det inte var vad Nordpolen siktade på (han siktade nog på några 16-åriga hjärtan som stod framför scen. Och där träffade han nog rätt så vitt jag kunde se).

Välkommen till helvetet

Jag kräks. Och ärligt talat så gråter jag nästan. Jag tittar på Jamie Oliver granskar: Kycklingindustin och det finns inte ord för hur vidrigt jag tycker att det är. Det är kväljande och jävligt och helt vedervärdigt. Jag förstår inte hur man kan vilja stödja en sådan industri, hur man kan äta kyckling, eller annat kött för den delen, och blunda för hur djuren behandlas.
Sedan förstår jag mig inte på dubbelmoralen i Jamie Olivers programidé, men jag har å andra sidan inte sett många minuter av programmet. Killen har ju i flera år lagat mat, sagt spice it up a notch och även om en och annan vegetarisk rätt har slunkit fram är det kötträtter som har vart grejen. Och nu visar han pedagogiska och övertydliga exempel på hur uppfuckad köttindustrin är. Men hej – jag klagar inte. Kanske är poängen att konsumenterna ska hålla sig till ekologiskt, det är åtminstone en bit på vägen mot en mindre ignorant djur/mat/miljöattityd.

Estocolmo baby!

Stockholm levererar. Banne mej. Helgen spenderades i Hufvudstaden och den gör vad den kan för att leva upp till sitt epitet som storstad. Vi har självklarheterna som att man inte får bord på restaurangerna en fredagskväll utan att ha boka i förväg (även om vi trots allt tillslut lyckade med konststycket), obefintliga parkeringsplatser och långa köer till klubbarna – det räknar jag med. Sedan har vi även viss kändisspotting. Sven Wollter cyklade förbi mig på stan och jag tror minsann att jag såg ena snubben i Snook (som jag även såg förrförra gången jag härjade runt i Stockholm – kanske stalkar han mig). Men grädden på storstadsmoset är helt klart att jag möttes av en polispiket när jag och min kompis Carin gick ut ur hennes lägenhet på lördagsförmiddagen.

Polisen: har nu sett några läskiga typer här?
Carin & Maria: Eh. Nä.

Carin släppte in dem i huset och visade var cykelförrådet låg. Jag gav dem några tidningar som de kunde kila upp förrådsdörren med. Close encounter med den beryktade storstadkriminaliteten.

Starstruck på spårvagnen

Jag är minsann lite starstruck. Jag kom nyss hem från jobb/träning/spårvagnstur och precis när jag kom på vagnen ser jag Silverbullitkillen och Jonas Gamekillen heja på varandra. Jag kan ju inte svära på att det var dem, men litar ändå på mitt göteborgsmusiker-öga. På grund av en full spårvagn (faktiskt) fick jag sätta mig vid den nyss påstigne Silverbullitkillen och jag kom på mig själv med att vara lite starstruck. Jag visade det givetvis inte, cool som jag är, men fnissade lite inombords.
Ännu en givande dag. Minsann.

Ikväll ska jag förhoppningsvis lyckas med konststycket att vara fantastiskt produktiv. Jag ska:
- Sy en väska och trycka Banksy-motiv på den (tack fantastiska Fuldesign för inspiration)
- Trycka lite grejer på en tisha
- Ge mitt nyblekta hår en ordentlig balsamkur
- Äta massa mat
- Dammsuga
- Sortera räkningar och viktiga papper
- Sätta in mina sorterade räkningar och viktiga papper i pärmar.
- Inte fastna på msn eller facebook
- Lyssna på skivor jag ska recensera
- Dricka litervis av stans bästa chai

Jag är bra på att göra planer och listor, men också ganska bra på att frångå planeringen och freestyla lite. Och kanske fasta i soffan en lite väl lång stund.

19:45 - Nu såg jag min post. Har fått min beställning från Roliga Prylar som jag lade igår eftermiddag. Extremt snabbt jobbat. Jag har köpt härligt nördiga salt- och pepparkar och en present till en kompis. Den kan jag ju av förklarliga skäl inte visa upp nu men här tangetbords-karen är ju heta så att det räcker och blir över!

Leva farligt

Ok, nu står det klart. Motion, dans och musik är farligt. Jag kom nyss hem efter en oplanerat lång kvällspromenad. Jag lyssnade på The Pipettes (åh, the pipettes!), promenerade och spontandansade lite småsmidigt samtidigt. När jag är nästan hemma igen ska jag kolla hur mkt klockan är och ska plocka fram min mobil. Men nej. Ve och fasa. Jag letar febrilt efter telefonen och känner efter i varenda ficka hundra gånger, men hittar den inte. Jag frågar några småtjejer om jag får låna deras telefon för att ringa min egen men de har ingen telefon och min är onekligen borta.
Mitt liv passerar framför ögonen. Sedan tänker jag för en kort stund på alla nya snygga mobiltelefoner jag kan bli tvungen att köpa. Sedan kommer jag tillbaka i nära-döden-upplevelsen.
Så det blir till att promenera samma runda en gång till, denna gång utan musik och med ficklampa och lånad mobil i högsta hugg. Jag hittade efter ett tag min lilla älsklingstelefon på ett elskåp en bit hemifrån. Extrem tur (att den är o-het).
Så här levererar jag ett varningens finger; det är farligt att vara nyttig och att ha roligt. Akta dig för sådant.

Lågprismani

Ouh! Igår gick jag okristligt tidigt för att vara ledig och åkte tillsammans med 8 andra tjejer till fulprylarnas högborg – Ullared. Det lilla stället sådär en 15 mil från Göteborg där man knör sig fram genom ett fullproppat varuhus för att få tag på billiga hudkrämer, leksaker, skinnjackor, kafekoppar, hästredskap, ölkorvar, teveapparater och allt annat praktiskt som var man kan tänkas behöva. Jag är både småsnål/ekonomiskt lagd och fyndgalen så visst borde det här vara något för mig, men nej. Jag har ändå någon sorts smak och vet av erfarenhet att alla del där kläderna de säljer till billiga priser aldrig kommer att kännas lika snygga som när man står i en provhytt hög och desillusionerad av alla hetsiga människor som letar fyndvaror. Så det blev två baslinnen, lite deodorant, nötcreme i storpack och annat smått och gott för 350 spänn.
Men nej, åk inte dit en lönehelg. Åk helst inte dit alls. Fast det är ganska kul att kolla på spektaklet och jag hade en väldigt trevlig utflykt. När vi kom ut från varuhuset var det en lång kö av köphungriga människor utanför. De köar alltså för att komma in i affären. Helt bananas.

Fick nyss ett samtal från min kompis. Hon jobbar på en tjejtidning och hade fått den tveksamma äran att gå på pressvisning av High School Musical 3 klockan 09.00 en söndagsmorgon. Hon var måttligt imponerad av filmen. Jag frågade hur den var hon svarade döda mig långsamt med ett trubbigt föremål. Det var tydligen den sämsta filmen i mannaminne, så nu får jag avstyra alla mina planer på att kolla på härligheten. Oh no. Efter filmvisningen var det intervjudags och återigen blev min vän föga imponerad av de väldrillade disneykidsen. Inte de smartaste knivarna i lådan. Minsann. Varje dag lär man sig något nytt.

Nu kan du få mig så lätt

Det är lite magiskt. Jag är nyss hemkommen från Håkan Hellströms (årliga) konsert på Liseberg och det slår aldrig fel. Jag blir så… kär. I allt. Jag blir somrig och nostalgisk. Kanske lite för nostalgisk för jag blir alltid melankolisk också. Och dansig, dansig, dansig såklart.
Till vardags är jag inget over the top-fan även om jag gillar honom, men efter varje konsert säger jag alltid för mig själv (eller högt till andra) att jag ääälskar Håkan. Det blev helt enkelt ett klockrent avslut på en härlig konsertsommar. För nu är hösten här. Krispig och fin. Nästa konsert blir inomhus.

Det finns så mycket att titta på

Hösten har kommit. Den kom förra helgen. Helt plötsligt var det februariväder i september. Förutom att jag har börjat ägna all min tid åt att grubbla över vilka fina höstkoftor jag borde köpa (för att inte frysa ihjäl på mitt jobb där elementen och AC:n inte direkt har något samspel) och vilka teveserier jag ska sträck-kolla tänker jag på min brasilianska kompis Isabella. Hon har flyttat hit till Sverige på obestämd tid. En lite kylig sensommardag frågade hon Kommer det att bli kallare?. Aj aj. Vad kommer hon att säga när det är 2 grader plus och det slaskregnar på tvären? Jag ska definitivt väva in henne i mina varma koftor- och bra teveserierplaner. Förhoppningsvis är vädret lite med mig och bjuder till med lite milt och vackert höstväder. Det kan ju faktiskt bli riktigt vackert och färggrant här.
Teveserier jag ska kolla igenom innan det är dags för uteserveringar igen är: Six feet under, Weeds, Entourage (fast jag är ju lite tveksam till den), kommande säsongen av Heroes och andra säsongen + kommande avsnitt av Dexter. Den sistnämnda förkovrar jag mig i just nu. Jag älskar Dexter. Det verkar som att det äntligen finns en serie som inte kraschar efter första säsongen. En alldeles för vanlig företeelse bland serier.

Förövrigt har jag hört att Kristina Lugn har sagt När jag var 24 hade jag inte träffat någon av de män jag har spenderat större delen av mitt liv med. Jag gillar att tänka på det. Det får mig att inse att jag nog har en förvriden bild av hur gammal jag är.

Äntligen artyfarty

Jag tog en tripp till Mallorca och den förändrade mig. Inte så att jag har fått nya insikter om livet eller funnit kärleken i någon Jean Michel, men några (viktiga) saker har ändrats.
1; Jag dricker varma drycker med mjölk. Jag har avskytt kaffe med mjölk. Men efter en massa café con leche funkar det. Nu i skrivande stund dricker jag te med mjölk. En omöjlighet för ett par veckor sedan.
2; Jag äter oliver. Det finns något fancy över att äta oliver, så jag känner mig rånöjd att jag får sälla mig till skaran som gillar de salta små grejerna. Äntligen kan jag också vara artyfarty.
3; Tomater. Jag har haft problem med tomater sedan barnsben. När jag kom hem från mallis åt jag en tomat som om den vore ett äpple. Det har aldrig någonsin hänt innan. Väldigt stort.

Jag känner mig nöjd. Jag är överlag lite bättre än innan. Jag har fortfarande usel självdisciplin och sitter som en ostbåge i min kontorsstol men ändå. Jag tänker bättre. Nu när jag börjat använda en ögonkräm kanske jag ser lite piggare ut också också. Det gör ju aldrig nåt.

Jag intervjuade en (rätt okänd) musiker, Erik, som hade bestämt sig för att ändra på sig. Tidigare hade han inte gillat att ta pressbilder eller ge intervjuer. Men så insåg han att bara för att man inte varit bra på någon viss sak innan så betyder inte det att man alltid måste vara vara dålig på det. Så han ändrade på sig. Nu tyckte han att han var snygg på bilderna och intervjuer var uppenbarligen inte något problem.

Kanske måste jag inte vara en ostbåge livet ut.

Årets mest hypade helg

Idag drar Way out west igång. Jag har laddat för den här helgen sedan i vintras. Jag bor väldigt nära Slottsskogen där det hela äger rum och har bjudit in alla jag mött de senaste 6 månaderna till för-, mellan- och efterfest hos mig. Vet inte hur mkt det har blir av den varan, men idag har iaf jag och min kompis Elin druckit rosé och ätit godissnören i min soffa. Ikväll ska vi kolla in Kleerup och jag hoppas att vi inte kommer till klubben för sent. Förra året lärde vi oss läxan den hårda vägen när alla ställen var fulla när vi var framme.
Så ikväll är vi redo. Strax efter 21 ska vi vara på stället. Då borde vi komma in.

//m

Mera njutning?

Jag fattar inte grejen. Vem, vem, vem köper en risifrutti när de vill njuta lite extra? "Åh, jag är sugen på nåt gott, jag festar till det med en risifrutti. Men nej, inte vilken risifrutti som helst utan den i svart jättelyxig förpackning som får mig att känna mig lite gott bortskämd". Nä, knappast. Vad kommer den nya att smaka? Grädde? Fast på riktigt? Mindre sukralos i sylten - "nu med riktigt socker"? Så mellanmålet som inte är nyttigt verkar nu så nyttigt att företaget kan göra en onyttig variant av samma sak? Suck, jag blir bara matt. Köp en bakelse om du vill njuta lite extra, ta en morot om du vill vara nyttig.

Snart öppnar Göteborgs coolaste butik. Jag vet inte hur hemlig den är ännu så jag vågar inte berätta för mycket. Men jag var där och tjuvkikade idag och det ser extremt lovande ut. Snygga kläder som inte fördärvar världen. Gött.

Jag har även bejakat mitt glasögonköparsug idag. Jag ska skaffa nya bågar snart. Äntligen ska jag köpa de mörka bågar jag har velat ha i åratal. Ahh.

//maria - glasögonorm

Hej blogg, hej då stolthet

Jag bloggade egentligen för några år sedan. Men då hette det dagbok. Fast på internet. Men ändå dagbok. I flera år höll jag på med det, skrev små kryptiska, roliga och lite väl öppenhjärtiga meddelanden som vänner kunde läsa. Sen ändrade de namnet. Dagbok blev blogg och plötlsgt var jag en stenåldersmänniska. 20 år och redan hade utvecklingen sprungit ifrån mig. Inte fan skulle jag skriva nån blogg. Loggbok kanske, men inte nån blogg. Vad betydde det egentligen? Blogg?

Men nu har jag tagit ett kliv framåt. Fast bakåt. Det beror ju på hur man ser på det. Här planerar jag att skriva om allt som betyder något vilket alltså bör bli en del festliga vardagsgrejer, en del märkliga vardagsgrejer, lite finkultur och en väldig massa populärkulur. Allt som är min kopp te.

Egentligen är jag mest peppad över att ha någonstans att publicera mina tankar och de bilder som jag tar i tid och otid.

Så: Hej blogg. Hej då gamla stolthet.


//m