Vargas Llosa, samlaren.

Jag tittar på svt:s porträtt av Mario Vargas Llosa, årets Nobelpristagare i litteratur. Det jag fastnar för - och jag vet inte vem det säger mest om, mig eller Mario - är hur kul han tycker det är med miniflodhästar.

En sak som jag upptäckt är att de bästa flodhästfigurerna görs i länder där det inte finns och aldrig har funnits flodhästar. I länder där det finns flodhästar, som i Uganda till exempel, där har figurerna med flodhästmotiv väldigt lite charm. Det är mycket intressant.

Herr Nobelpristagare råkar blunda samtidigt som han lattjar med sina flodhästar.