När det finns så mycket bra musik, varför gillar då så många den dåliga?

Jag vet inte vad som förvånar mig mest. Att mtv lyckas komma på de värsta programidéerna gång på gång, eller att jag blir lika förundrad varje gång de kommer på de här hemska idéerna.

Hur som haver: med anledning av att jag zappade förbi mtv som just nu visar Black eyed peas official top 20 tänkte jag cutnpastea GP:s betydligt roligare recension av bandets senaste skiva.

Den enda förmildrande omständigheten med The beginning är att det inte finns några hittar. Ingen Boom boom pow som sticker ut ur den nonchalant ihopslängda sörjan av eurotechno, 80-talssyntar och vocoders, som gör att man påminns om att man varit tvungen att lyssna på när Will.I.Am blev galen.
För så måste det vara.
Bevis? Lid igenom våldtäkten på (I’ve had) The time of my life utan att må illa. Resten av det här malande missfostret till danspop slipper du. Jag lyssnade åt dig. Det är därför jag står på knä i duschen nu, gråter och mumlar: Kom tillbaka E-Type och Snap! – allt är förlåtet.