Min karriär som blodgivare går fortsatt dåligt. Efter ett par framgångsrika år med ett riktigt skapligt blodvärde har jag skaffat mig 7 skålar från Rörstrand. Jag älskar mina skålar, men jag älskar jämna tal mer.
Det är lite ocd över det hela.
Jämna tal jämna tal jämna tal.
När jag var yngre ville jag gå på till exempel gatbrunnar ett jämnt antal gånger. På en viss brunn stod jag och stampade 14 gånger. Sedan utökades det till 14x2 (ännu jämnare!). Sedan blev det jobbigt och jag bestämde mig för att tvångscoola ner.
Nu är jag en normalt fungerande person (hah!). Men jag äter fortfarande hellre 2 mackor än 1. Och, för att komma tillbaka till ämnet, jag vill hellre ha 8 blodgivarskålar än 7.
Mitt blod vill inte samma sak.
Jag känner mig frisk, men nu ska blodet till Sahlgrenska för analys.
Jag tänker såhär: om blodbristmaria känner sig frisk och pigg och bra, borde ju bra blodvärdemaria vara en smärre übermensch.
Bring it on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar