I studion: programansvarig för kanal 5, två av killarna från Tylösand, Jackie Ferm från Paradise Hotel, en nykteristtjej, två hjärnforskare, en bloggtjej och en kvinna från en rekryteringsfirma. Plus övrig publik.
Bortsett från nykteristtjejen som var väl obstinat (vet du vad du gör med din hjärna? fattar du? din HJÄRNA!) gjorde de flesta ett gott intryck.
Tylösandkilllarna var inte de skarpaste knivarna i lådan, men det har ingen någonsin påstått, och det var nog en ovanligt svår situation att diskutera "sig själv" som fenomen.
Ingenting handlade egentligen om dem som personer, det handlade om fenomenet och produktionen, men det skulle ju vara svårt för vem som helst att inte ta åt sig av kritiken.
Men de verkar inte förstå. De verkar på allvar inte förstå att deras beteende kan få konsekvenser. Alls.
Visst, det är en skandalsåpa och allt går enligt kanal 5:s planer. Troligtvis bättre än planerna. Att diskuteras i Debatt är inte alla struntprogram förunnat.
Kidsen super sig dyngraka, killarna ligger runt, tjejerna kräks och vi tittar och hela Sverige får moralpanik. Ungdomarna säger "det är så här det är", vuxna vägrar acceptera det, polariseringen fortsätter och ingen kommer fram till någonting.
Jag vet inte om det är ok. Det är simpelt, utan mycket till varken hjärna eller hjärta: så det är ju inte direkt fin underhållning. Men det behöver väl inte vara bra för att vara ok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar