Jag gillar inte lagindelning, invägning och det dokuobligatoriska bitchandet. Men jag gillar att se dem träna och peppa och plågas (mohaha) av hyggloBob och surJillian.
Alldeles strax börjar den svenska versionen. Succé eller fiasko. Jag skull satsa på lågoddsaren fiasko, men gp-väninnan tillika tv-krönikören skrev härom veckan på sin facebookstatus: såg Biggest loser Sverige och grät som Lille Skutt. Fan också.
Det talar ju för succé...
Forts följer om en knapp timma och 111 reklampauser.
Kl. 21.00.
Äh.
Helt ok.
Mycket som kan gå åt skogen när man flyttar ett format från USA funkade. Tränarna var bra, lokalerna såg ut som vettiga svenska varianter (ist för lite för dåliga kopior), deltagarna var... tjocka. Men det blev ingen gråtfest i hemma hos mig.
Nä.
Men hej! I reklampauserna fastnade jag i UR:s partiledardebatt. Bra programledare! Jag gillarn.
Ja, helt ok. Men så var jag ju tvungen att heja på Starres tokgrymma kompis också. 9,2 kilo på en vecka? Huuuur då?
SvaraRaderaJag vill också åka på sånt läger, fast utan tv. Det hade passat mig, att någon sa till mig exakt vad jag skulle göra och som skrek på mig om jag inte gjorde det. jajamensan.
Ja jävlar. Bra gjort av honom. Det finns ju en "ny" träningsform som heter nåt i stil med Military training, det borde ju vara nåt sånt. Annars är ju PT ett hett tips ;) Det är väl deras jobb att skrika på folk? Jag skulle nog behöva TV:n också. För att skämma mig själv till resultat. För det är rätt genant om man inte presterar. Om man är latmasken.
SvaraRadera