Jag har precis sprungit mitt längsta långpass. Förvisso även mitt första planerade långpass, men jag har aldrig sprungit längre förr.
23 km. Bara sådär. En väldigt vanlig gråmulen söndag i januari. Boom!
Men nu ligger jag här i soffan. Illamående. Trött. Kroppen törstar säkert efter energi, men vad ska jag göra åt det? Jag har fullt upp med att överleva och drömma om att skiva i mig en korv mandelmassa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar