Eld! Kamp! Somna inte!

Jag är verkligen ingen storläsare, men jag _vill_ vara en sån som läser. En sån där som sitter i soffan och bara läser bort alla timmar utan att förstå vad som hänt.
Jag är inte sån.
Jag är den som läser i 10 minuter och sedan kryper det i hela kroppen på det där restlesslegsiga sättet som gör att man inte stååååår uuuut. Eller så blir jag kissenödig. Eller om jag sitter nåt så när bekvämt somnar jag. Jämt.

Likväl försöker jag.
Det där måste ju bara vara i mitt huvud. Klart jag också kan försvinna in i en bok.

När min kille, när vi fortfarande inte var ihop, tyckte att vi skulle ses och läsa böcker ihop och att vi skulle vara som det gamla paret i Fyra nyanser av brunt lät det som en ypperlig idé. Jag kan ju inte hålla på att somna om han är där. Och så var det ju en harmlös anledning att ses.

Vi läste väl sammanlagt 30 sidor. Sen behövde vi inte ha bokursäkten för att träffas. Det var ju bra, men synd för läsandet.

I förrgår läste jag ut Knausgårds Min kamp (första delen, fem kvar o_o ) och gick vidare till Eld, uppföljaren till Cirkeln.

Och hör! Jag kan inte sluta. Jag vill bara läsa mer! Mer!
Kanske är det det inbundna formatet som är min grej. Så att man faktiskt ser bokstäverna. Inte vet jag.

Men det är en bra bok. Det var Min kamp också. Eld är en aning mer rafflande möjligtvis, men just på den punkten är det inte så svårt att slå den gode Knaus. Läs Cirkeln, sen läser du Eld och sen väntar du otillfredställd på sista och avslutande delen i trilogin.