Ett par dagar senare såg jag att GP citerat Sjöbergs blogg där han skrev att efter att ha läst in sitt sommarprogram så visste han nu att han skulle behöva några tusen timmar hos talpedagog.
Höhö.
Det är inte lätt att låta naturlig. Eller åtminstone normal. Inte läsa texten utan berätta den. Ett sommarprat med 1 timmes effektiv prattid lär ge ungefär en miljard omtagningar. Och då ska man helst låta liiite mer naturlig den hundrafemtionde gången man läser samma stycke.
Jag har fortsatt plöja mig igenom sommarpratare. Jag kan inte säga att jag hittills lyssnat på något som varit dåligt, men däremot är det några som varit extra bra.
1. Karin Broos. Så. himla. bra. !!!.
2. Pia Sundhage. Lite för mycket fotboll precis i början, men ett riktigt bra sommarprat. Sundhage är rolig och smart och det är, precis som med Broos, så skönt och inspirerande att lyssna på en asgrym och medveten kvinna. Att hon dessutom har nobbat ett besök hos George W Bush eftersom hon inte "imponeras av stora män" gör mig... glad.
3. Fredrik Gerteen. Snubben som gjort filmen Bananas. Mycket spännande och smaskigt om stämningar, filmindustrin och rädlsan för storföretagens muskler. Han pratar även en del om hur vi alla är en del av världen och även om man inte kan förändra allt (här: bananindustrin) på egen hand så måste man börja någonstans. Annars är man själv en del av problemet. Det är en filosofi som passar min egen syn på det mesta.
Så, lyssna på dem.
Själv ska jag gå vidare med Olof Wretling som är med i humorgruppen Klungan och Mammas nya kille i P3.
Jag har farligt höga förväntningar.
Det kan aldrig gå bra.
För den semesterlöse är även regniga dagar stranddagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar