Herre! Vad bra den var.
Man förstår karaktärerna när man får se hur allt startade. Vänskapen mellan Eric och Charles, all vrede och osäkerhet, ett givet nu-ska-vi-träna-kollage, onda nazister, och en förlamande olycka som måste ske innan filmen är slut. Jamen ni fattar. Bra grejer.
Visst, det är ingen uppsjö av fantastiska kvinnoroller, men ändå. Jag gillar filmen snudd på orimligt mycket.
En gång grät jag nästan. Så fint var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar