"Nu ska vi få skratta lite" sa Hanna när vi fick se de första scenerna över ett kargt amerikanskt landskap i mättade färger. Tyst var det också. Kallt, fattigt och jävligt.
På många sätt var den Scott Pilgrims (hyrfilm nr 1) motsats. Inte högljudd, inte ironisk, inte tv-spelig, inte glad, men kanske framför allt - inte dålig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar