Det låter som en jättedålig idé. Men jag vill det ändå.
Jag har väntat ganska länge på att få feeling för en hårfärg eller nån sorts hårbaserad förändring. Men jag får ju aldrig feeling.
Förrän nu.
Jag såg en bild på Belinda Olsson på jobbet. Jag har gått förbi den där bilden hundra gånger, men plötsligt talade den till mig.
- Hej Maria. Jag är en fin hårfärg. Mig vill du ha.
Klart och betalt. Jag vill ha hårfärgen.
Men jag har ju en föreställning om att rött hår lyfter fram allt som är rött i ansiktet. Det är väldigt få saker i mitt ansikte som är röda och snygga. Det som är rött är finnar och sånt. Jag har inget intresse av att framhäva dessa attribut.
Så nu tvekar jag.
Tråksafe-a med blont.
Gambla och kanske bli missnöjd med rött.
Åh, nu lutar jag åt blond igen.
Åh, nu lutar jag åt blond igen.
Vem behöver färg i sitt liv?
Jag var väldigt inne på rött för ett tag sen. Jag var typ säker på att rött var min nästa hårfärg. Nu har jag ändrat mig lite. Inte för att rött hår inte är snyggt (det är sjuuuuuukt snyggt!) utan att det tydligen enligt min personliga frisör tar väldigt lång tid att färga om till annan färg. Och eftersom jag misstänker att jag inte kommer att stormtrivas i rött hår så tvekar jag. Jag har nämligen försökt ha typ brunt, lite koppareffekter och andra färger i håret, men alltid velat gå tillbaka till blont igen efter en kort tid. Just för att jag inte har trivts med det så bra. Därför tror jag att den röda färgen skulle bli kortvarig och då är jag osäker på om jag tycker att det är värt det...
SvaraRaderaMen det är mitt resonemang till varför jag tvekar över det röda håret. :)