träigt

Min hotellrumskamrat sa till sin kille:
- Vi tänkte gå å kolla på myrorna.
- Vaddå? Är dom speciella i Jönköping?

Det var ju inte riktigt den sortens myror vi skulle kolla in.
Vi skyndade oss på lunchen. Eftersom vi inte visste hur långt det var sprang vi. Vi ju går ju ändå omkring i våra träningskläder jämt.

Vi kom fram, och myrornas var en besvikelse. Dyrt. Och fult.

Sedan hittade jag övervåningen.
Det första som möter mig var ett fint bord med fyra stolar för 600 spänn.
Jag blev kär.

Jag kan ju inte få hem köksmöbelkitet. Såklart.
Men jag kan väl åka hit i veckan? Hur långt är det? 15 mil?
Det är ingenting för min kärlek till gammalt trä.