Jag och göteborgskan

- Du snackar sån riktigt lindome-göteborgska!, sa en kille på jobbet förtjust idag.

Jag är högst osäker på att det är någonting bra, men han sa att det var det. Sedan fortsatte de att skratta och härma mig. Säg bröd! Säg död!
Jag sa:
- Alltså det är ju inte så att jag faktiskt säger bruööd eller duööd...
- Säg öis!
- Öis.
- Hahaa.

Jag vet inte jag.
Det känns inte som en komplimang.