Restaurang

Jag har varit på bio och restaurang med min mamma. Vi åt pizza på ett nyöppnat ställe där personalen bara pratade italienska. Ska det va så ska det va.

Jag beställde in vatten till maten, mamma beställde ett glas mjölk.

När vattenkaraffen kommer in säger mamma torrt:
Den ser ut som en vas. Ska vi sätta en blomma i den?

2003 ringde

Jag har köpt en ny plattång på world wide web.
I förpackningen låg inte bara stylingvertyget som peakade i början av 00-talet, utan även en vän från samma era.
En... musmatta?

Bulla upp mormors vetedeg

Jag funderade idag på om jag gillar radiodokumentärer mer än musik. Det är lite väl djärvt.
Men gu va jag gillar att ha en dokumentär i hörlurarna. Aldrig i högtalare. Bara rätt in i hörselgången.

Idag tänkte jag promenera hem från jobbet, men vädret gick från novemberdis till novemberregn och jag åkte istället omvägar med bussen för att få lyssna färdigt.
Så bra var den.
Så härlig var Helena som Madonnan och skökan handlar om.

En 71-årig dam som nyss lagt sitt prostituerande på hyllan. Så rivig och skärpt och rakt på sak. Inga krusiduller.
Lyssna lyssna lyssna!

Morgonträningsbaisse

Min teori är att morgonträning är djävulens påfund.
Jag blir trött och hungrig hela dagen. Dessutom går ju inte träningen ens särkillt bra på morgnen. För då är jag också trött och hungrig.

Likväl har jag fått för mig att morgonträningen är någonting bra. Kanske är det alla hurtfriska typer i cyber space som får mig att känna som att före-frukost-sport är någonting jag borde ägna mig åt?
Inte omöjligt.
Jag är mycket påverkbar när det kommer till träning. Och kräsen. En märklig kombination.

Så ok, här är en frisk vind i hurtbullandet:
Morgonträning är jobbigt. istället för att gå upp 05.30 för att träna så föredrar jag att sova. Sömn är dessutom bra för hälsan. Och gött. Win win.


(problemet är bara att det roligaste spinningpasset är schemlagt klockan 07.00 på torsdagmornar.)

Kvällsnöje

Igår kväll satte jag igång och gjorde ett födelsedagskort. Som var ett tecknat porträtt av födelsedagsbarnet.
Risky business för en förstagångsförsökare.
Men såhär blev det.

Nästan färdig.

Färdig och levererat.

Mat-tv

Jag var deppig. Sedan såg jag det här.
Det är jättelångt (men roligt).
Det bästa i mat-tvväg sedan Kobra fick mat-Tina att laga koks.

Telefånen

Jag funderar ömsom motvilligt ömsom mycket villigt på att byta ut min ZTE mot en iphone. Jag har ju fått mig ett satans måndagsexemplar som inte slutar krångla. Orka fler reklamationer.

Men något hindrar mig.
Dels mitt abonnemang. Dels det faktum att min nuvarande telefon inte ens är ett år gammal. Snarare ett halvår.

Och givetvis dels den gnagande känslan av att apple är ett ont ont ont företag.

Men när Annie Leibovitz säger att iphonen är the snapshot camera of today så är det väldigt lite i mig som inte vill ha en iphone.

Gillar Annie iphonar vill jag gilla iphonar.

En av Annies bilder. Leonardo med en svan runt halsen.

Krullet

Dimman ligger som ett tjockt regnmoln i ögonhöjd över Göteborg. Det är ok, det är så det är i den här staden stora delar av året.
Men.
Min lugg.
Min lockiga, envist plattade lugg funkar inte när luftfuktigheten ligger på 110 procent.

Så, på bussen. När jag satt där och tvingade fast luggen med spännen för att den skulle torka sig någorlunda rak, ser jag en man på bussen som ler.
Han ler och jag tänker:
Jag HATAR människor som ler.

Jag inser att det inte är helt schysst.
Men när min lugg krullar sig tillbaka till åttiotalet orkar jag inte alltid vara schysst.

Sektbyxtan med gylfsnopp

Idag hämtade jag ut nya kläder från föreningen som jag tränar i. Hel och ren ska vara någon sorts ledord.
Snygg är uppenbarligen inte så viktigt.

Mina nyuthämtade vita byxor i tunnt tyg har en ganska lång gylf framtill vilket, så fort man rör lite på sig, ger illusionen av en bubblig liten penis.
En gylfsnopp.

För att undvika detta kan man dra upp byxorna så att byxgrenen faktiskt sitter i kroppsgrenen. Men då hamnar linningen uppe i öronen och man ser ut som en tjock tant.

Med byxorna uppdragna (som de ska sitta?) frågade jag uppgivet den klädansvarige:
Vem kom på det här?

Jag visade upp byxorna på min arbetsplats och de klassades som sektbyxor.

Jag är så himla glad att jag tjatade om hur himla viktigt det var att jag fick mina vita byxor.
Nu ska jag använda dem varje dag.

Varje människa är unik

I omklädningsrummet på friskis var det två tjejer som skrattade högt och tog bilder på sig själva när de upptäckte att de hade likadana träningskläder på sig. Svarta halvlånga byxor, knallgrönt linne och svart huvtröja.
Den ena tjejen prisade sig själv eftersom hon valt sina pösigare byxor. Annars hade det varit pinsamt.

Kom att tänka på helgens fest. Då såg Sonja och jag ut såhär.

Hej då marsipanros

Jag köpte ju några klänningar som jag har pratat om här och här.
En av klänningarna, den vars tyg jag älskade, var ju lite för mycket av det goda.
Jag har modifiera lite i taget.

Först tog jag in puffärmarna lite så att de blev mindre puffiga.
Sedan kortade jag kjollängden.
Sedan hade jag den på en fest. Och jag kände mig som en marsipanros med skärp.
Inte helt bra.

Jag misstänkte att det var ärmarna som behövde ryka. Men jag och ärmar har en traumatisk relation. Jag syr inte ärmar. Ärmar hatar mig. Så jag ville inte sy om ärmjävlarna eftersom jag troligtvis skulle göra det väldigt fult - och bara göra klänningen värre.

Men icke.
Jag tog tag i den lilla sprättarn och gick loss. Sydde och hade mig och fixade biffen. Resultatet blev, för ungefär första gången i hela mitt syende liv, precis som jag ville ha det.

Före. Här är dock puffärmarna redan förminskade.

Efter.

Mys

Måndag är min söndag. Så varför inte mysvakna med en mördarbok.

Har precis läst om den japanske kannibalen som förutom att käka upp sitt offer även gav sig själv handjobb med en avhuggen hand. Nu är jag inne på avsnittet om hur dansken Peter mördade sin mamma, sin älskarinna och hennes två barn med sina bara händer.

Gomorron.

Det är dans i folkets park

Förvirringen när det är november, jag går i det här vädert, trycker på play och signaturen till Sommar i P1 börjar.
Plötsligt är jag på väg till jobbet på cykeln i shorts och linne och blåsten på Älvsborgsbron är (nästan) bara skön.

Nu är jag bara glad att snön inte har kommit än.

Ta i trä.

Goda grannar

Det är få saker som gör mig så glad (faktiskt) och så dödsirriterad (ja) som när min granne för hundrade gången har en mittiveckanfest/jamsession.

Kul att de har kul.
Kul att jag ska sova.

Bakom den väggen försiggår en himlans massa sköjs.

Äntligen!

Hej då Berlusconi.

Brunchen i bilder

Igår var det kulturbrunch hos SB. Alla tog med sig jättemycket mat och sedan satt vi och åt i flera timmar. Efter det gick sälllskapet till konstmuseet och kollade på Frida Kahlo. Jag gick hem och städade (d.v.s. krigade i förebyggande syfte med pälsängrarna).

Men brunchen var en sån jättehit (nybakt, våfflor, brittiska låtsasköttprodukter, kakor, våfflor, kaffe, ost, grönsaker, smoothie, ananas, och så vidare) att det blir en bildbonanza här på bloggen.

Hela-livet-vegetarianen Pontus livs första ost och skinkmacka. Han var inte jättebegeistrad, men nöjd.

Klänningarna del 2

Jag försökte lämna tillbaka en av de där klänningarn. Det fick jag inte.
Gött.
Nu slipper jag tänka mer på det.

Jag funderar fortfarande på hur jag ska sy om och optimera dem. Den med det finaste tyget har kortats och volymen på puffärmarna har minskats.
Den andra ska bara sys in lite. Men den tredje skulle nog vara som bäst om jag gick upp i vikt och växte nån centimeter. Det ingår dock inte i min plan för hösten. Den och jag får vara om vi är.

Här är det fina tyget som skär sig med min hårfärg men skit samma.

Googleanalys

Google analytics berättade för min kollega/kompis (komega? kolpis?) att någon sökt efter hennes namn + pojkvän på hennes hemsida. Givetvis var en egen googling inte långt borta.
Vem kommer upp? Jonas "jag är begåvad, trevlig och ser ut som en gud" Hassen Khemiri.

Jag googlar mitt eget namn + pojkvän och får upp:

1. En bild på mig själv.
2. En bild på en gammal bil.
3. Lite längre ner på sidan: En bild på en tv-bonde.


Googles förslag till Soraya:

Googles förslag till mig:

Nämen tack.

Shoppingångesten

Igår köpte jag tre klänningar. Bara sådär. Jag gick in i en second hand-butik. Hittade tusen grejer jag ville testa. Allt satt som en smäck. Jag sållade och köpte "bara" tre.

Sånt här händer inte mig. Jag är ingen bra shoppare. Glad i hågen tänkte jag gå hem, starta en modeblogg och propagera att man kan köpa sig lycklig.

Men så kom jag hem.

Testade igen.

Ingenting kändes självklart.

Nu hoppas jag att affären inte har öppet köp så att jag kan sluta vela och hacka i mig att jag köpt tre fina klänningar.

Precis som jag i söndags tänkte att jag aldrig ska dricka en shot igen (varför har jag börjat med det?), så ska jag aldrig spontanshoppa igen. Det leder aldrig till nåt gott.

Klänningarna i limbo.