En av klänningarna, den vars tyg jag älskade, var ju lite för mycket av det goda.
Jag har modifiera lite i taget.
Först tog jag in puffärmarna lite så att de blev mindre puffiga.
Sedan kortade jag kjollängden.
Sedan hade jag den på en fest. Och jag kände mig som en marsipanros med skärp.
Inte helt bra.
Jag misstänkte att det var ärmarna som behövde ryka. Men jag och ärmar har en traumatisk relation. Jag syr inte ärmar. Ärmar hatar mig. Så jag ville inte sy om ärmjävlarna eftersom jag troligtvis skulle göra det väldigt fult - och bara göra klänningen värre.
Men icke.
Jag tog tag i den lilla sprättarn och gick loss. Sydde och hade mig och fixade biffen. Resultatet blev, för ungefär första gången i hela mitt syende liv, precis som jag ville ha det.
Före. Här är dock puffärmarna redan förminskade.
Efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar