Musiklyssnargänget + special guest(s)

Igår gästade jag helt oplanerat musiklyssnargängets uppstyrda musiklyssning. Man väljer ut 4-5 låtar och sedan går man laget runt. Var och en får spela en låt i taget och gärna dela med sig av någon sorts motivering. Teman är också välkomna.

Det här låter ju ganska pretantiöst och javisst, ibland är prettonivåerna rätt höga, men oftast inte.

Själv spelade jag en blandning av gaydisco (Erasure), franskelectro (Danger), gammal gladpop (Four tops) och gammelspansk gråt-musik (Caetano Veloso).

Gårdagens favorit är dock Saras sista sekunden-inlägg.

Listan!

ironin

Idag postade jag tillbaka min telefon till CDON. Reklamation. Den funkar inte som den ska. Alls.

Som en tveksam tröst fick jag även se min mobilräkning. 526 spänn. Så mycket har jag aldrig haft innan.

En bra deal kan man säga.

Pappor (och mammor)

Man tror att man har nåt att komma med. Men föräldrarna har ju redan gjort allt.

Dads: the original hipsters.
Kul blogg.

Det här är alltså en bild från bloggen. Det är inte min far. FYI.

Cykeln

Det blir inget långt förhållande mellan mig och den röda cykeln.
Den klarade inte riktigt eldprovet: Älvsborgsbron.
Den rullar fint, växlarna är bra och cykeln i sig är ytterst funktionell. Men styret. Jag sitter ju för upprätt. Jag gillar inte det.
Så HD, jag gör dig sällskap på majornaloppisen.
Såvida ingen vän eller bekant vill ha den här och nu?

Röda faran

Idag spontanköpte jag en cykel. Eller tja. Jag har funderat på en ny cykel sedan förra sommaren, så det var inte extremt spontant. Men jag såg en annons i morse, ringde min syster som åkte och kollade på den. Och köpte den. Tjoff tjoff.

Nackdelar:
1. Styret är inte så race-inriktat som jag hoppats. Jag gillar att cykla snabbt.
2. 27-tum är mindre än 28. Så är det. Tänkte inte på det.

Fördelar:
1. Den är tyst.

På samma sätt som man glömmer bort hur dyr en appleprodukt är så fort man får klämma på den får, så försvinner mina dubier så fort jag sätter mig på cykeln. Inga skärmar som skakar, inga kedjor som knakar, inga fotstöd och skramlar.

Herregud.
Att jag inte gjorde det här tidigare.

Och 600 spänn. Det är inte så mycket. Om man ska tro på alla blocketannonser skulle jag kunna sälja den för det dubbla till nån vilsen hipster.

Solterapi

Jag tänkte skriva, jag hade till och med förberett, ett inlägg om hur fruktansvärt okreativ jag är nu för tiden. All min kreativitet går till jobbet, men i enlighet med diverse energilagar, omvandlas den till nånting annat - det vill säga ångest. Gnäll gnäll och en jävla opepp.

Så i brist på kreativitet tänkte jag visa den här bilden. Den visar en chokladtårta där ägg bytts ut mot avokado. Kreativt. Och gott. Och bra för äggallergikern som hade bakat den.

Men nu har jag ätit tårta i kvällssolen, umgåtts med mina syskonbarn och fått ett välfyllt påskägg. Terapi. Nu är jag gladare.

Men imorn kanske jag är knäckt igen. Då kan jag skriva ett surt inlägg.

Påsk

Nu är det jävlarimej äntligen helg. Ä_n_t_l_i_g_e_n.

Idag har jag ätit äggmacka och keldasoppa med pappa ute i Askim. Öl och avslagen cider.

Very påskaftnish. Inte.

Titta här! Pappa har en neonfärgad pulp-tandborste.

Hade det inte känts ohygieniskt skulle jag tagit den.

Kras kras

Idag drack jag det här. Helt frivilligt.

En läsk med grodyngelliknande basilikafrön i. Fröna hade ett slajmigt hölje och de sjönk inte. Inte riktigt lika äckligt som det ser ut, men det är ju synd att kalla det för gott.

Bredd

okej, det här är mitt sista inlägg med koppling till helgen som gick.

Jag råkade hånskratta åt en person. Men jag trodde ju att hon skämtade och att jag således skrattade med henne.

Vi hade avslutningsfest. Vi lyssnade på spotify. Vi hade brist på spellistor. Tjejen föreslår att vi ska lyssna på hennes lista. För där finns allt från Mambo no 5 till Danny.

Jag skrattade.

Hon förstod inte.

Jag förklarade/ifrågasatte: "allt från Mambo no 5 till Danny". Haha. Kul.

Hon förstod inte.

Aj.

Sommarplaner

När jag var i Ljungskile fanns det en massa information om sommarkurser. Jag funderar på att finna glädjen med handgjorda papper och fria stygn.

Semester

Jag har varit på friskis och svettis-kurs.

Det var intensivt. Som ett träningsläger där man inte fick välja träningsform.
Jättemycket mat. Jättelånga dagar. Jättemånga människor jag inte känner/kände.
Det var lite mastigt. Men kul.
Idag kan jag inte gå. Det kunde jag inte igår heller. Träningsvärken efter tåhävningarna jag gjorde är helt sanslös.
Om ett par timmar ska jag jobba igen. Vem behöver ledighet?

Skådeplatsen. Alltså Ljungskile.

Fika fika fika och annan mat. Hela tiden.

En vanlig dag på jobbet del 2

Här kan man lyssna på inslaget där jag bland annat pustar, frustar och ropar "Jag kan inte göra det här!!".

En vanlig dag på jobbet

Igår gjorde jag en intervju. Den avslutades med det här greppet. Triangeln.
Först satt jag fast. Sedan fick jag vara den som ströp.
Låsa benen bakom motståndarens nacke och sedan dra huvudet nedåt.
Jomenvisst.

PS. Männen på bilden är inte de som skrivit blogginlägget.

Ålderstecken

Jag är så att säga torsk på Mästarnas mästare. Jag har aldrig fattat grejen innan, men nu. Nu! My god. Kasnke är det så att jag äntligten har åldern inne. Igår kollade jag på veckans avsnitt samtidigt som jag åt förvånansvärda mängder krossad choklad-galss.
Vilket program! Evy Palm! Prytz! Stenmark! Och jätteroliga Limpar som ser sig själv som en vinnare men som lyckas misslyckas med det mesta. Åh. I love it. Och George Scott! Och Hanna Ljungberg! Hon kan vinna.

Jag kan bli tvungen att gräva fram tidigare säsonger av programmet bara för att få se beefen mellan Stefan Holm och Patrik Sjöberg. Den bör vara oslagbar.

Gammalt och konstigt

Hittade en samling bilder. 50 Unexplainable Black & White Photos.

Jättekonstiga. Och således roliga.

Kolla här.

Dekis

Jag kan bli väldigt trött på mitt leverne. Jag tränar regelbundet, äter vettigt, röker inte, snusar inte, dricker inte så ofta, har ett välmöblerat hem, sparar pengar, äter fiberberikad havregrynsgröt med linfrön till frukost, jag sover 7 timmar varje natt och är i tid till jobbet.

Gah!

Mina synder består i en och annan fylla, eller att jag äter glass till middag eller inte gör min sjukgymnastik. Ibland kan jag önska att jag rökte. Men jag vill ju inte.

Jag läste en krönika på Allt om Stockholm av en kille som hade ungefär samma frustration. Han är vegetarian och saknar känslan av livsförakt som kommer med köttätande. Han tänkte vända sig till knarket.

Så jag funderar på att börja röka metamfetamin. Näringsvärdet är inte mycket sämre än en Big Mac. Framställningen av detta supertjack är bara ett snäpp under det miljöförakt som en fullt laglig flintastek erbjuder. Och – OCH! – jag blir ful och dör i förtid, precis som en helt vanlig hamburgerhungrande svennebanan.

Nä, nu ska jag sova. Klockan är ju över elva. Men en ovana att hänge sig åt skulle kanske vara bra. Är inte så sugen på meth. Andra förslag?

2 in 1

Glassfest i vårsolen. Två succésmaker. Dammsugarglass och delicatobollsglass. Verkligen gott.
Faktiskt.
Delicatobollsglassen var lite som en Ben & Jerry-glass med bitar av delicatoboll (?). Dammsugarglassen var uppdelad i grön punschig "marsipan"-glass och brun chokladglass. Men överst på mitt glassberg syns ägglikör.

Arrak, punsch och likör.
Goa grejer.
Ja, jag är 73 år gammal.

På bilderna kan man beskåda syrran och jag (med koncentrerad ta-kort-min som blev en blogg-plut-min. sorry), glassen samt min systerdotter, tillika guddotter som jag ska drilla i gud-kunskap samt lära henne meningen om livet. Vi får se hur det går.

Freakshow

Mina jobbarkompisar hade sett en film och det gick inte att inte vilja se den. Det händer rätt ofta, för de är bra på att sälja in saker. Men nu såg jag den.

3 miles north of Molkom handlar om en festival i Värmland med besökare som exempelvis Sidharta som letar efter son godess och Ljus som säger all my friends are animals varpå han bräker som ett lamm. De går på workshops, kramar träd och har tantrasex. En kvinna har inget saliv vilket ställer till det för henne. Det finns en australiensare som hatar alltihop.

Herregud. Vilket jävla ställe. Och ändå gillar man dem. Eller njä. Men se filmen. Fruktansvärt rolig.

Här är trailern:

sthlm tur och retur

Stockholm över dagen. Det är så vi jobbar.

06.30 hämtade pappa mig, vi hälsade på min bror och 00.05 var jag hemma igen.

Jag hoppades att vi skulle hinna gå på Fotografiska och visst, mellan potatisgratänglunchen och potatisgratängsmiddagen blev det fotoutställning. Väldigt bra grejer.

Albert Watson har tagit en hel del extremt coola porträtt. Och annat. Kändisar, Las Vegasskyltar, naket, mode, kinesiskt barn på bom framför porträtt av Mao. Blandat och lättgillat.

På våning två var det lite mindre lättillgängliga bilder som sammanfattades som "suddiga och mörka" av sällskapet. Jag försökte förstå mig på. Det gick sådär.

Slutligen avrundades det hela på mor-och-barn-bilder från Rwanda. Alla bilder ackomapjerades av kvinnans historia om hur hon blivit misshandlad och våldtagen i timmar/dagar/månader under kriget. Världen är verkligen förjävlig. Det blev så starkt att jag inte pallade läsa alla historier.

Efter det kom man tillbaka till våning ett och häpnades över Watsons bilder igen.

Bergochdalbana.

Nu ska jag sova. Fem kvartar i timmen.

Je suis un baguette

Jag gråter inte ofta när jag kollar på film. Framför allt inte på bio. Men idag så.

Det var en mycket bra film. En fransk sådan.

Så fort man säger "fransk" låter det så pretentiöst. En fransk film, en fransk cigarett, ett franskt lantbröd, en fransk toalett. Jag gillar inte sånt. Men åter till filmen.

Igelkotten. Den handlar om en liten flicka som tänker ta livet av sig när hon går ut sexan. De sista 165 dagarna spenderar hon till att göra en film om sin rika familj och om grannarna i huset. Det låter ju inte så kul. Men det är det. Den är kul, och varm och melankolisk och lite sorglig på samma gång. Inte smetig. Bra.

Alltså, seriöst. Jag borde göra en film om mina grannar. De spelar nåt sorts instrument och jag frågar mig: hur kan väggarna vara så tunna?

Och nu sjunger de också.
Hurra.

UPPDATERING:

Jag glömde skriva vad jag tänkte på hela filmen. Huvudpersonen är lookalike (och behavealike) till Karl-Bertil Jonsson. Dessutom liknar hon min gamla kursare Hilda. Men det kan vara svårt för er att veta vem Hilda är.