06.30 hämtade pappa mig, vi hälsade på min bror och 00.05 var jag hemma igen.
Jag hoppades att vi skulle hinna gå på Fotografiska och visst, mellan potatisgratänglunchen och potatisgratängsmiddagen blev det fotoutställning. Väldigt bra grejer.
Albert Watson har tagit en hel del extremt coola porträtt. Och annat. Kändisar, Las Vegasskyltar, naket, mode, kinesiskt barn på bom framför porträtt av Mao. Blandat och lättgillat.
På våning två var det lite mindre lättillgängliga bilder som sammanfattades som "suddiga och mörka" av sällskapet. Jag försökte förstå mig på. Det gick sådär.
Slutligen avrundades det hela på mor-och-barn-bilder från Rwanda. Alla bilder ackomapjerades av kvinnans historia om hur hon blivit misshandlad och våldtagen i timmar/dagar/månader under kriget. Världen är verkligen förjävlig. Det blev så starkt att jag inte pallade läsa alla historier.
Efter det kom man tillbaka till våning ett och häpnades över Watsons bilder igen.
Bergochdalbana.
Nu ska jag sova. Fem kvartar i timmen.
sjöng du såhär när du var i stockholm? http://www.youtube.com/watch?v=5m8nBihxGo0
SvaraRaderaHahah! Hela tiden! Men jag har väl berättat att alla chilenare (nästan) sa Mendez! och började sjunga på estocolmo när jag sa att jag var från sverige? Han är känd där. Fast han är corny där med...
SvaraRadera