Det är sällan man får se varma och samtidigt beundrande porträtt av konstiga typer.
Mark Hogancamp blev misshandlad på grund av att han var transvestit och han tappade allt. Han fick lära sig tala, gå, läsa igen. Han mindes ingenting. Han har varit gift men allt han har är några foton - inga minnen.
När han kom hem till sin lägenhet undrade han om han bodde med någon eftersom hallen var full med högklackade skor. Men nej, hans kompis fick förklara att det var han själv som samlade på dem. Och ibland hade han dem på sig.
Mannen började så smått göra miniatyrer och ta bilder på dem. Som rehabilitering. Små miljöer och massvis av dockor. Dockor som får namn efter vilka personer i Marks omgivning som de liknar. Han har en docka av sig själv, av sina kompisar, av nåns ex, av alla.
Detta har gjort honom känd.
Han är så härlig och ärlig.
Filmen finns på svtplay fram till juni. Titta.
Ja, så himla fin dokumentär. Och person. Inte helt optimal att förfesta till kanske, men men...
SvaraRadera