Lindome, min okreddiga födelseort.
Har man bara bott på en ort är det allt man vet. Jag hade det inte dåligt. Jag hade det bra. Det var bandet och skoldiscon och skateförsöken och konfirmation. Men, att de mest kända sakerna gällade Lindome är ghb, nazism och stekpannemord säger ju en del. Paints a picture.
På lördag ska alltså Sista sekunden spela. Troligtvis i min gamla gympasal. Troligtvis det bästa bandet sedan Sten & Stalin spelning på den kombinerade pingstkyrkan/ungdomsgården Nätet 1997. (Ja, det fanns en sådan och den var både bra och populär.)
Den här spelningen gör mig så förvirrad. Gör det mig glad? Jag vet inte. Kanske. Eller jo. Men är det ironisk glädje?
Det hade varit en sån jäkla ångestfest att åka tillbaka och gå på spelning på sitt gamla högstadium, men samtidigt kul. På ett konstigt sätt.
Men då sitter jag på ett tåg från stockholm. Problemet är löst.
Här kommer våld igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar