Jag införde ett nytt tänk som gjorde rundan rent av rolig. Istället för att springa så långsamt som jag kan, så försökte jag hela tiden tänka på att springa lite fortare. Men när det kom backar koncentrerade jag mest på att överleva.
Efter att ha räknat ut hur långt jag sprang och hur jämfört det med min tid fokuserar jag mig nu mer på att vara inte missnöjd. Det går sådär.
Jag funderar dock på hur planeringen gick till när stadskontoret valde att riva upp hela korsningen lagom till varvet. Det kan ju bli spännande när löpare och motionärer ska kryssa över asfaltsrester, spårvagnsspår och grovgrus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar