Strandvägen spelar gubbrock på svenska med thåströmsång. De har textrader som Jag får skylla mig själv som föll för ett GHB-barn.
Inte min kopp te.
Jag blir till och med provocerad av musik som jag tycker är ointressant. Som den här.
Men jag ser ändå fram emot spelningen. Det är kul att se nåt man inte verkligen tycker är dåligt. Men dessutom är sällskapet är bra, det är min kompis kompisar som spelar och som jag förstått det är inte ens bandet överväldigade över sin musik. De har kokat ihop en cynisk soppa för att se ifall den kan slå.
Lyssna på härligheten här.
Eller kom hem till mig. Jag har skivan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar