Det är tur att det finns såna som jag. Sådana som bara går och dräller hela dagarna. Sådana som har superhörsel och ett hjältekomplex. Eller nåt.
Jag skulle äta lunch. Jag hör hur det piper någonstans. Jag bor på översta våningen och har ingen brandvarnare. Är inte jättesugen på att vara den sista som får reda på att det brinner i huset.
Då skulle jag ju vara kokt. Eller stekt.
Det visar sig vara den mer eller mindre döva donnan på 90 + som satt på fel platta. Hon hörde ringklockan när jag ringde på - men inte det öronbedövande tjutet från brandvarnaren.
Hur? Hur går det ihop?
Nu är jag mätt och illamående eftersom jag käkade upp chokladen jag fick som tack för räddningsinsatsen.
Och så sa hon till mig att inte säga till värden (aka min far). Vi får väl se. Känns inte helt tryggt det här.
Men det är ju tur att såna som jag finns. Vad jobbigt det kunnat bli annars.
Ett tips är också att skaffa brandvarnare så behöver du inte lita endast på dina grannars. För det kan ju också vara så att det börjar brinna i just din lägenhet...du vet ;)
SvaraRaderaSom sagt, bara ett tips. Vi vill inte ha nån kokt Maria. Puss
Fast nu insåg jag att jag själv faktiskt inte har någon brandvarnare... Muchos aja baja! Dumt med tanke på att jag har glömt både kaffebryggare och värmeljus när jag har gått hemifrån. Ska genast köpa!
SvaraRadera