Pixar i mitt hjärta

Igår såg jag Up.

Eller Upp som den heter på svenska.

Den finns i 3D, men sådant trams orkar jag inte med så jag såg helt sonika den engelska vanliga varianten. Och den var magisk. Helt fantastiskt underbar.

Jag älskart.

Se den.

Gört.

<3

Samma fast inte alls

Har ni tänkt på att favoritkillen Michael Knight från favoritprogrammet Project Runway (eller project run-away som hallåan sa igår) heter samma sak som the Hoff i Knight Rider? Alltså Michael Knight.

Undra hur nöjda hans föräldrar var när David Hasselhoff och hans fräsiga bil tog över tvapparaterna ett par år efter att lille mister designer boy var född. De kanske var eld och lågor. De kanske älskade David Hasselhoff. Det gjorde man ju faktiskt på åttiotalet. Och inte på det ironiska sättet man gillar honom idag.

Hur som haver var nog Michaels föräldrar mer nöjda än min föredetta klasskompis Christer Petterssons föräldrar när deras son plötsligt fick sig en välkänd namne.

Michael Knight

också Michael Knight

FYI: Idag heter Michael Knight inte Michael Knight. Han har bytt till Mychael Knight.

Kanske var han trött på att alla tog fel på honom och killen med de tajta jeansen och den fluffiga frisyren.

3 helt olika

De skiljer sig jättemycket ifrån varandra, men har en delad förstaplats i mitt hjärta just nu.

1. William Elliott Whitmore

Jag dör så bra. Tack kanal 9 för halvmärkliga Later with Jools som går på konstig sändningstid.

2, Solander

Inte helt otippat att jag gillar det här. Men det är ju så bra. Framförallt Berlin. Jag dör.

Ta och lyssna på deras myspace här >>

3, Danger

Fransk electro. I löv till döds. Det här är guld och gröna skogar och lördagsgodis och kaffe på samma gång. Åh så härligt.

Mina misslyckade projekt

Jag har lekt rövare med min symaskin i helgen. Och fortfarande, idag tisdag, håller kreativitetsrycket i sig. Tyvärr går det inte så bra.

Projekt 1; en klänning. Den blir ändå helt ok. Jag har gjort en del grejer jag inte testat innan. Men det behöver verkligen den sista piffningen för än så länge är den helt lam och ganska osmickrande. Sista piffningen består i rosa knappar och något sorts skärp.

Kommer troligtvis aldrig att använda skapelsen dock.

Projekt 2; en väska. Det började svinbra. Efter klänningen kändes det otroligt skönt att kunna sy klart en grej på mindre än en timma. På ingen tid alls egentligen.

Sedan skulle jag pynta den med färg. Skrivstilig text i rosa och vitt. Det såg jättefräckt ut i mitt huvud.
Men.
Tyget slukade all färg och det gick verkligen inte att skriva skrivstili

gt. Allt förutom stora tydliga versaler var hopplöst. Därför blev det inte alls som jag hade tänkt. Men helt ok.

Här är väskan på tork. Och uppochned.

Projekt 3; en omstajlning av en t-tröja. Idén var att använda en spets som schablon och trycka lite vita spetsblommor över axlarna på den turkosa tishan. Senare ska jag sy fast en bröstficka i spets också.

Resultatet blev katastrofalt. Irakkriget är en succé i jämförelse med mina spetsblommor. De ser ut bara som stora vita fläckar.

Nu är min plan att hävda att det var meningen. Det går sådär hittills.

Första bilden visar alltså själva katastrofområdet. Kan vara lite svårt att se.

Sista bilden är resultatet. Det kanske också är svårt att se.

Hela huset står inte i lågor.

Det är tur att det finns såna som jag. Sådana som bara går och dräller hela dagarna. Sådana som har superhörsel och ett hjältekomplex. Eller nåt.

Jag skulle äta lunch. Jag hör hur det piper någonstans. Jag bor på översta våningen och har ingen brandvarnare. Är inte jättesugen på att vara den sista som får reda på att det brinner i huset.
Då skulle jag ju vara kokt. Eller stekt.

Det visar sig vara den mer eller mindre döva donnan på 90 + som satt på fel platta. Hon hörde ringklockan när jag ringde på - men inte det öronbedövande tjutet från brandvarnaren.
Hur? Hur går det ihop?

Nu är jag mätt och illamående eftersom jag käkade upp chokladen jag fick som tack för räddningsinsatsen.

Och så sa hon till mig att inte säga till värden (aka min far). Vi får väl se. Känns inte helt tryggt det här.

Men det är ju tur att såna som jag finns. Vad jobbigt det kunnat bli annars.

Mitt beroende bär frukt

Ja, jag är på second handaffären Erikshjälpen lite för ofta. Det är inte ens så kul längre. Men jag är åtminstone hyfsat effektiv eftersom jag har god koll vilka prylar som är nya och vilka som har vart där ett tag.

Min kompis (som är där nästan lika ofta som jag [men han har ju ett jobb att sköta]) köper många musikprylar. Framförallt högtalare. Han har många högtalare nu. Själv köper jag lampor.

De senaste veckorna har jag tittat på en lampa som jag gillat. Men jag har inte velat köpa den eftersom jag inte behövde den. Lite praktiskt får man ju faktiskt vara. Lägligt nog hade jag till idag kommit på att jag behövde en liten lampa till och tog tillfället i akt och köpte den.

Känns bra. Mycket nöjd.

C som i chock

På Cubus. Av alla ställen.

o.m.g.

Bildbevis

Gårdagens födelsedagsfest hade temat dåliga kombinationer.

Efter att ha tittat [för] mycket på True blood var valet givet. Jag var vampyr. Och hade silversmycken och vitlök på mig. Det har de inte i True blood dock. Det var för temats skull.

Jag kämpade länge och väl med mina vampyrtänder som jag betalat hela 59 kronor för, men förgäves. Plötsligt var jag bara en prålig tjej med vitlök i håret.

Hur som haver. Här är en bild. Det var svårt att posera med tänderna eftersom de inte satt fast. Därför ser jag ond ut.

Eller så är jag ond.

På nittitalet var jag yngre och Schyffert spelade gitarr i ett band med Cia Berg. Jag menar Soro.

Jag satt på en spårvagn och höll på att avlida av hunger. Då såg jag Markus Krunegård. Givetvis gick jag av vagnen och följde efter honom. Givetvis.

Jag insåg snabbt att han skulle ha skivsignering och minispelning på Bengans. Inte bara för att han gick in på Bengans utan för att jag faktiskt kom ihåg att jag läst det.

Givetvis var jag tvungen att stanna kvar tills han spelade. Givetvis.

Det tog jättelång tid, jag blev ännu mer dödshungrig och när han väl gick på scen sa han att han behövde gå på toa.

Jahopp.

Under all väntetid filosoferade jag över alla ungdomar som var där. Det är så skrämmande och fascinerande att titta på ungdomar.

Jag är så gammal [skrämmande]. Hur blev jag det [fascinerande]?

Jag drog mig till minnes när jag själv var där på Bengans, stod precis vid scenen och såg till att få min skiva signerad. Då var det Whale som var där.

Det var mer än 10 år sedan. Det var på nittitalet. Jag var en ungdom. Henrik Schyffert var en rockstjärna.

Min kompis tog bilder med sin analoga kamera. Vi tittade på dem ofta. Jag tog en bild av henne och Henrik. Den blev bra. Bättre än deras skiva.

Det var tider det.

Hur tänkte du nu?

Det vankas fest.

Temafest.

Temat är dåliga kombinationer.

Suck.

Ganska länge tänkte jag enbart göra dåliga kombinationer i dryckesväg för att blidka temat, till exempel cider och Baileys, men det blir helt enkelt inte gott alls att dricka.

Så nu ska jag spöka ut mig rätt så rejält istället. Men det är för trist att outa sin maskeradklädsel på sin blogg så det låter jag bli.

Som kompensation tipsar jag om en äcklig dricka. Det är kaffecola. En dålig kombination som finns på burk. Sandras flin är helt omotiverat.

Ickeoskuld

Jag har internethandlat från amerikatt för första gången ever. Det känns lite olämpligt att lämna ut sina kortuppgifter, men nu är det gjort. Jag känner mig naken och smutsig.

Jag tvekade lite innan men det är ju tur att man blivit en mästarinna på självövertygelse.

Maria

jag håller på att spontanshoppa på nån amerikans tshirtsajt. är detta så bra?

13:24SaraBeata

hehe, allt är relativt. klart det är bra, bara inte för din personliga ekonomi, tänk istället på att du stimulerar usa´s ekonomi och hjälper dem komma ur krisen....

...om det nu är bra?!

hehe

13:24Maria

hrm. det är ju sant.

usa är ju onekligen världens nav.

am deras ekonomi stärks innebär det att sverige går bättre

vilket innebär att jag får jobb

vilket innebär att jag investerar i min framtid

13:25SaraBeata

ah!

där ser du, man kan resonera sig fram till logik!

Köpstopp

Nu får jag inte köpa mer ingefärsgodisar. På ett tag. Vårt förhållande har utvecklats i en olycklig riktning och känns inte längre hälsosamt. Jag käkar upp dem innan någon hunnit blinka.

Då köper jag nya och käkar upp dem med.

För åh herre min je så goda de är.

Grön kvist

Det är inte mycket att hänga i granen men 8000 spänn kan jag faktiskt klara mig på.
Ah. Score!

Spännige Spencer

Svt visar en show från stand up-klubben Raw. Det är britten Spencer Brown som står där och är rolig. Han är inte alls spännig som rubriken hävdar, det var helt ologiskt skrivet av mig. Däremot är han kul.

Skönt harmlös, men inte menlös. Nördigt lustig. Ena sekunden tycker jag att han är horribel och alldeles för långt inne på Mr Beans territorium, men sen blir han helt fantastisk. Och det är kanske det allra bästa.

Haha säger jag.

Reprisen går den nionde oktober vilket således blir på fredag.

Finess i skåpen

Jag firade dagens brev från försäkringskassan och känslan av att vara på väg mot någon sorts grön kvist med att köpa porslin.

Det var när jag precis konstaterat att jag inte hittat någonting jag ville köpa på Erikshjälpen så var de där. Jättefina mattallrikar (åh mattallrikar). Vita med rena gulddetaljer i form av trianglar och diamanter (åh diamanter).

Att det var dessutom Rörstrand gjorde ju inget.

Men serien - Finess - är tydligen inte någon av de fancy pantsy-serierna utan mer en budgetvariant. Men vad gör det? Det är ju frickin diamanter på.

Poslinsköp nummer två var assietter (åh assietter) med blå blommor och växtgrejer på. Omärkta men tjusiga. Tju-hu-siga. Se bild för bevis.

Mitt i prick

Reklam slår så himla rätt ibland. Det blir liksom så smakfullt och inte cyniskt alls. Sånt gillar jag.

Polaroidhimlen

Jag har redan lyckats förbruka genant mycket tid på att testa a-l-l-a olika funktioner på mitt nyss nedladdade polaroidbildprogram, fast jag kommer mest fram till att bildresultaten är lite godtyckliga. Ibland blir det mycket blåstick, ibland får man rasp på bilden, ibland ett fingeravtryck. Men, åh, det är ju hela tjusningen.

Analog magi. Fast digitalt.

Ladda ner gratis här >> och välkommen in i ett nytt beroende.

Blur och vignetting av.

Blur och vignetting på.

Den mystiska mansrösten

Vad säger Jean Pierre Barda om att någon har snott hans jobb? Eller åtminstone tagit över hans roll i musikvärlden.

Lyssna på La Roux syntdiskopärla Tigerlilly, njut och spetsa öronen 2.20 minuter in i låten.

En tant som jag

Jag såg precis den norska pop-maskrosbollen (du vet, väldigt skir pop man inte vet om den kanske går sönder ifall man skulle råka andas lite för tungt) Christel Alsos på teve. Hon sjöng så fint och jag blev lite förtrollad och funderade, när jag satt i köket och bara kunde höra hennes röst, om det kanske var en lugn [läs: vuxen] Amanda Jenssen. Men det var det inte.

Och hon hade snygga kläder. Hon var snygg hela hon. Men jag grunnade på hur gammal hon var och kom fram till att hon var nog ganska många år äldre än jag. Hon såg ju ändå faktiskt lite ut som en tant.

Men nä. Vi är födda samma år. Jag är till och med rätt mycket äldre än henne om vi ska vara petiga med månader.

Plötsligt tänker jag att jag inte alls tyckte att hon såg tantig ut. Hon var nog bara snygg. Och skir.

Kolla in klippet på Christel, men hoppa för guds skull över Lasses påa.

Gråtskrattattack

Eh hello. Eh this is eh... Basshunter...

Jo kän eh... lissen to maj nju albumm here on spotifaj... eh... its kvajt godd acktchully...! eh.

Thank jo Basshanter for givving mi satch joj and plesschur and mejking mi craj off lafther. Aj löv jo.