Skämmes

Jag tror mig vara genusmedveten. Jag tror mig göra aktiva val. Jag tror mig förstå att jag inte alltid förstår det jag tror att jag förstår.
Man gör så gott man kan, men det räcker aldrig hela vägen fram för när solen går ner är man fortfarande en produkt av sin uppväxt och sitt samhälle.Invanda mönster och konstruktioner bryts inte av varken ställtid eller hjärna. För likt en siciliansk maffia blir man hela tiden indragen i skiten trots att man kravlar i motsatt riktining.

Så nu sitter jag på Spottan. Kommer att tänka på en gammal låt (som jag till och med bloggat om här). We almost had a baby med Emmy the great.
Jag gillar den, har alltid gillat den.
Letar upp den. Snubblar över en helt annan version. Samma låt, men en deppig kille med knarrig röst sjunger. Jag tänker direkt "jaha, det här är originalet".

Jag kan skylla ifrån mig hur mycket jag vill på att den låter "lite gammal" eller "han verkade äldre än henne så jag tänkte att han nog gjort den först", men tankebanan i hjärnan finns fortfarande kvar: det är mer troligt att en snubbe har skrivit den här låten. Punkt.

Jävligt illa.
Jag skäms.


Micah P Hinsons cover.
Emmy the greats original.