Ny prestationsångest och jag antar att jag gillar det.

Jag vill ruska om mitt träning. Eller det vill jag inte alls. Jag önskar att jag var nöjd och glad för jag är inte en sån som älskar utmaningar.

Utmaningar misslyckas man bara med.

Men jag är också obstinat nog att tvinga mig själv till utmaningar bara för att jag hatar att jag inte tror på mig själv i tävlingssammanhang. Åh vad jobbig jag är.

Åter till målen.
Jag tänker på olika saker jag skulle vilja göra men inte vågar ta mig för:

1. Springa en mil på 45 minuter.
2. Springa göteborgsvarvet på 1.45.
3. Bli spinningledare.
4. Springa ett maraton.

De två första punkterna hänger ihop. Delmål och huvudmål. Punkt 3 känns väldigt genomförbar, punkt 4 känns omöjlig.

Åh.
Jag kommer inte att släppa dem förrän jag genomfört nåt av målen. Men jag blir så oerhört stressad av att ha träningsmål.
Jag tränade enligt ett program i en vecka. Sen pallade jag inte mer. Hur kommer man över sånt?