Ibland slår det mig hur små mina problem är.
Jag har så många små problem och nästan varenda ett av dem förstoras någon gång upp till ett problem av monsturös storlek. Men det går i cykler. Det är sällan flera problem är stora samtidigt. Istället har jag ett gäng banala problem och nåonting som gnanger i mitt hjärta. Eller i min hjärna.
Just nu är är mina problem två stycken:
1, hur jag ska formulera mig när jag hör av mig till mina vänner för att få dem att vilja umgås med mig, utan att känna att de måste göra det. Fast de måste ju.
2, hur jag ska hantera att mina problem är små och att jag sjävl förstorar upp dem till löjliga femmetersväggar i livets hinderbana.
Tips mottages tacksamt.
Yours truly.
ett tips från mig till dig: dela med dig lite av problemmängden genom att säga till någon vän att "åh, det är så jobbigt med alla de här rösterna jag hör i mitt huvud hela tiden!". du kommer att få se en skön bekymmersrynka, promise! vips har din vän ett större problem än du (för rösterna är ju förhoppningsvis bara på låtsas)
SvaraRaderaobs! kanske inte ska ta denna grej med nån av de vänner du vill hänga mer med!
:-)
jag tycker du hanterar det bra. du lallar ju inte runt och seriöst tycker att det är det värsta i livet att inte veta hur du ska formulera dig. Awareness makes it ok, men störigt för det såklart...
SvaraRaderasjälv mår jag illa och har just dammat av en gammal blogg. tips på det?
SB --> Åh så kul att se din blogg :) tips är att blogga när man är sur. Då blir det skojiga inlägg.
SvaraRaderaMaine --> Det är bra, allt är ju relativt så om alla andra har det lite jobbigare ser ju min vardag plötsligt lite ljusare ut. It's a plan!