Säger till mig själv att det bara är bilder (men det känns som att det är mitt liv)

Jag har raderat alla mina bilder. ALLA mina bilder. Av misstag alltså.

Kan nämnas att jag fick lite av ett psykbryt igår. Herregud. 

Jag försökte vara smart, men där kring kl 23 på kvällen var min hjärna uppenbarligen sådär pålitlig. 

Jag hittade en mapp med alla bilder, tänkte "jävlar va många bilder, inte konstigt att datorn är lite seg". Raderade allihop och tömde papperskorgen. 

Sen såg jag att mappen var kopplad till min externa hårddisk där jag hade min backup. 

"Jag tror att jag precis raderade alla mina bilder"säger jag.
Ca 5 chocksekunder senare kommer fosterställningen och gråtandes googlar jag rädda filer tömd papperskorg.

Hurra.

Nu har jag fått tips via twitz och facebookz, så ikväll ska jag rädda filer för allt vad jag är värd. Australien, Chile, första bilderna på mina skrynkliga syskonbarn, farmor, bröllop, sommarkvällar, vinterdagar, osv osv osv. De där få bilderna som alltid kan få en på bra humör. Som får en att känna genom bilden hur mycket man gillar nån.

Ja ni vet.
Kom tillbaka. 

(Nä, det blir ingen bild till det här inlägget alltså.)