Räddningen

Det gick faktiskt rätt bra. Allt är huller om buller, men bilderna är tillbaka. 

Jag fick tips om wondershares Data recovery, mackeeper, disc warrior och disc drill. 

Jag laddade ner gratisversionen av data recovery och mycket riktigt - den hittde enkelt mina filer. Men då ville Wondershare ha betalt. 

Det kan man ju kanske förstå. Men uuuuh vad retligt att _se_ att mina filer finns där. Jag måste däremot pynta tusen spänn för att faktiskt få dem. 

Jag började såklart kolla upp de andra programmen, men mackeeper hade jättedåliga recensioner och de andra två var bara dyrare och krångligare. Säkert ännu bättre, men det krävs ju att man kan använda programmen också. 

Så efter att ha hetsätit 200 g choklad och våndats ett tag betalade jag för min dumhet och köpte programmet. Det är billigare än att be något företag göra det och jag kommer inte kunna förlåta mig om jag låter pengar stå i vägen för mina bilder. Då får jag väl leva snålt fram över (och inte köpa de där dyra marshall-lurarna jag ville ha). 

Jag plockade hem mina bilder. Kände mig tillfreds. 

Nu säger Daisy på Wondershare att de ger 20 procent rabatt för alla återvänande kunder. "A life long privilege."

Jag älskar att ha ett life long privilege. 

Det nästan det bästa med det här.