Svengelska eller är det jag som är dum?

Julafton igår. Denna högtid av ångest och mys. Jesus vilken kombo.
Jag fick många sportorienterade julklappar, vilket ledde till både euofori och identitetskris.
Jag fick även ytterligare ett ex av boken Born to run och den sitter jag och läser nu.

Boken har väl inte varit en kulinarisk språkresa under de första 17 sidorna, men det är ok.
Vad som inte är ok är ett väldigt slapphänt översättande. Jag blir dock osäker på min egen koll på det svenska språket eftersom felet är spå pass stort. Men inte kan man väl säga:

"Hon hade mig att gå, jogga och spurta. Hon hade mig att kuta fram och tillbaka (...)."

Hon hade mig att springa? Vasarusaru? En direktöversättning från she had me running?
"Hon fick mig att springa" skulle väl ligga bättre i munnen?

Vänliga hälsningar,
vän av ordning.