Tjusigast av allt var julkonserten på konserthuset med Sarah Dawn Finer i tisdags.
Vi blev lite pikade på (den hippa) resaturangen vi var på innan, men herre, så clueless de var. Hon sjunger ju så bra att man dör.
Det var juligt, men inte ett enda jesusbarn i närheten. Nästan bara vemod, ensamhet och högtidsångest. Bara goa grejer alltså.
Suddig Sarah Dawn på scen.
*cancerponcho: höstens hit. En poncho jag fick på Ung Cancers kick off-fest. Därav smeknamnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar