Huvudet, bakelsen, klänningen och ölen

Idag blev det helt oplaerat en loppisdag.

1. Loppis på Heden. Hittade den inte först vilket var rätt konstigt eftersom den var rätt stor. Men så var det.

Marcus köpte ett huvud.

Beata köpte en gräddbakelse.

2. Loppis på Trucken. Färre tanter och gubbar. Färre saker. Men lite högre procentandel saker man skulle kunna tänka sig att köpa. Dessutom så schysst mat att jag svor över att jag redan ätit.

Jag köpte en klänning.

Sedan köptes det öl. Mitt på ljusa dan.

Kanske blir det Trucken ikväll igen. Det återstår att se. In vino veritas.

Eller nåt.

Kos nästa

Efter en halvtimmas joxande med kortkommandon och omstarter och hit och dit fungerar ljudutgången på min dator igen.

Precious, precious ljudutgång!

Jag var helt övertygad om att jag skulle vara tvungen att åberopa konsumentlagstiftningen och/eller betala en halv årslön för att få datorn fullt funktionell igen, men nej. Tobias med jordens bredaste stockholmska och försäljarinställning hjälpte till riktigt bra.

När det funkade utropade jag min glädje.

- Jag är också väldigt glad Maria. Jag är glad för din skull. Vet du varför?

- Ja, jag vet varför, Jag är väldigt medveten om att min ettåriga garanti har gått ut.

- Ja, vet du vad du hade kunnat göra istället? Istället för att reparera din 19 månader gamla macbook hade du kunnat åka två veckor till Kos! Eller... (jag avbryter)

- HAHA! Vem åker två veckor till Kos?!

- Ehrm, ja det kanske är lite... (jag avbryter igen, barmhärtighets-avbryten)

- Ja, men jag förstå vad du menar.

Hur som haver. Jag är glad. Att jag dessutom tydligen kan åka till Kos nu är ju bara en sjukt fin bonus.

Haussen skall döden dö

Igår såg jag Inception. Jag hade sett fram emot biokvällen (kanske orimligt mycket), inte minst på grund av Inceptions jättehajp. Och visst, den var ju bra. Men var tog mina himlastormande och alldeles överväldigande känslor vägen? De skulle ju infinna sig under/efter filmvisningen.

Nu var det mer: Jaha, en dröm. Ok, en till dröm. Och så en dröm till.
Fräckt och snygg och smart. Men inte riktigt så smart som jag trodde. Det var ju mest en hederlig actionrulle.

Förväntningarna tog kål på filmen.
Synd på så rara ärtor.

färdig

Sådär. Nu var texten klar.
T i l l s l u t.

Alla glada. Alla nöjda.
T.o.m. jag.

Resultatet av alla mailturer och redaktörsdiskussioner går att läsa i morgontidningen i helgen. Skulle jag tro.

Fast (inte så kul) a

Jag funderar en del på att fasta.
Inte just nu.
Men kanske när jag slutat jobba.
Eller nej.
Ett tag efter att jag slutat jobba.

Det verkar ju vara jävligt otrevligt och inte alls min melodi - att inte äta tuggbara grejer. Men just därför. Bara för att det verkar äckligt och jobbigt funderar jag på att göra det.

Dricka buljong i 10 dagar. Åh så gott.
Vem är på? Vem är på?!

Rädda Arvika, död eller levande!

Nu är det presskonferens i Arvika.
Kontentan är inte så upphetsande ur nyhetsperspektiv, men jag gillar det ändå. (Jag är inte bara journalist. Jag är människa också.)

De har 7 miljoner i skulder men försöka fortsätta med sin festival.

Ännu lite hopp.

Bra där.

Gitarrtips

Jag spelar vidare (och sjunger - oh herregud!). Men jag behöver tips på trevliga låtar att träna på. Jag lyssnar ju mest på elektroniska historier och de gör sig inte alls bra för en hejdlöst ringrostig stackare till gitarrist som jag.
Eller jag skulle inte kalla mig gitarrist. Det var bara meningsbyggnaden som krävde det.

Jag skulle kalla mig nybörjare.

Så por favor - ge mig förslag på gitarrvänliga låtar att spela.

Succesöndag del 2

Succén fortsätter.

Jag köpte ju en felaktig kabel och en felaktig glödlampa. Eller, de var ju inte felaktiga alls, de var säkerligen fullt funktionella produkter, det är jag som jag felaktiga val.

Skyllas den som skyllas bör.

Men nu är det fan inte mitt fel längre.

Köpte rätt glödlampa. Men då funkar inte lampan. Lampfoten godtar min ena glödlampa, men inte min nyköpta, färgade glödlampa. wtf.

Köpte rätt sladd. Men då inser jag att det aldrig varit nåt fel på den gamla sladden heller. För det är uttaget på datorn som inte funkar. Grattis. Hårdvarufel. Röv!

Nu ska jag köpa choklad och äta upp mina sorger.

Gitarren - the sequel

Jag har övervunnit stämapparaten och det felinsatta batteriet. Med tipset "våld" från musikaffären och den minsta skruvmejseln jag kunde hitta kunde jag karva fram skiten. Succé.

Det hade ju gått sådär tidigare.

Kolla vad liten den är. Man ser den knappt.

De gamla strängarna var förresten sjukt äckliga. Men det märkte jag itne förän jag fått klämma på de nya. Så nu är gitarren omsträngad, fräsch och än så länge välstämd.

Orka spela också?

Blunda för gud skull

Herregud vilken dålig video.
En lite småkul idé, men astråkigt utgjord.
Men låten är söt och fin och skön.

Meninen damen und herren:
Emmy the great.

Papa papa paparazzi

Pink är i stan.
Jag drunkar i jobb.
Hon twittrar och säger att hon hatar göteborgspaparazzisar. Och jag skriver om det. Och publicerar en paparazzibild.
Gud vad allt är konstigt.

Dö inte, snälla Arvika

Åh jag blir faktiskt sorgsen på riktigt om Arvika skulle gå i konkurs. Det är ju, hur fint det än är på Way out west, min favoritfestival.

Håll ut.
Inte dö.

Färgmatchning, 2008

Jag tappar min klocka, 2009

Kent, 2008

Okej då

Jag skäms lite i ögonblicket, men sedan känns det bra.

Nej, jag hinner inte.
Nej, jag kan inte.
Nej, jag jobbar inte med någonting med den artikeln just nu.


Åh, om man ändå vore en übermensch.

Bike brakes and line breaks

Jag tycker att Look at this fucking hipster är kul. Ibland.
Ibland känns det bara som en grupp hipsters som gör sig roliga över andra hipsters och skillnaden mellan dem är lite för liten. Men det är väl det som är själva grejen.
Eller det borde vara grejen. Att man är rolig på sin egen bekostnad.

Hur som helst.
Ibland får de till det.

För en fråga, straight outta majorna: Hur många fräcka cyklister kan det finnas?

Var kom de ifrån? Hur fick alla råd att köpa sina broms- och välxellösa hojjar? Var kom jag-har en-cykel-som-asccessoar-trenden ifrån?

Och varför tycker även jag att cykeljävlarna är snygga?

As a fixie poet, I’m against two things:
bike brakes and line breaks.

Succésöndag

Kände mig lite duktig. Fick tag på en del grejer jag behövde.

Men det blev mest fel.

1. Köpte sandaler. De gick sönder när jag gått 10 meter.

2. Köpte en specialglödlampa. Fel sockel.

3. Köpte en ny auxkabel med 3,5 mm/rca-utgång. Upptäckte att det var fel - efter att jag våldsklippt upp förpackningen.

4. Skulle spela gitarr (för första gånger på år och dar). En sträng har gått. Tänker skit samma.

5. Ska använda stämmaren jag fått. Knör i batteriet. Åt fel håll. Får inte ut batteriet igen. Tänker skit samma.

6. Spelar gitarr. Det låter fruktansvärt ostämt. Lägger bort gitarren.

Saker jag använde för att försöka bända loss batteriet ur stämapparaten.

Skruvmejsel

Sax

Tesked

Kniv

Kärlek i brist på ett annat

Jag läste en blogg. Jag tyckte att den var briljant. Eller åtminstone ganska rolig. Jag hittade den säker när jag googlade Swinton och den hette något i stil med "prylar". Mer minns jag inte.
När jag läste den tänkte jag att den här ska jag sprida vidare via min blogg. Bloggryggdunken.

Men jag minns inte.

Så nu får ni och jag leva med att den finns en kul blogg som vi säkert aldrig kommer att hitta igen.

Åh, det stressar mig.


Här är en annan blogg. Den är inte så kul, mer fin.
Le love.

Random personer skriver om kärlek.

Ofta fint.
Ofta lite olyckligt.
Och det gillar man ju.

Rollspel

Det är lustigt.
Igår intervjuade jag den fd. tta-killen. Jag skulle kunna säga att han är lite av en idol (för herre min je vad jag har lyssnat på tta i mina dar).
Jag är således lite nervös innan.

Här står jag och väntar på tta-killen.

Sen visar det sig att han är nervös.

För att träffa mig.

Jag vänjer mig aldrig.

Intervjun

Jag har varit ett litet vrak av stress och nervositet.
Men nu har det släppt..
Jag har, efter vånda och förseningar, gjort min korta intervju med Tilda Swinton.

- I was talking to this woman from Germany and she was going on and on and on.

(därav förseningen. den ena iaf.)

Jag är starstruck och fnissig och ändå imponerad av mig själv för jag var fanimej bra. Jag pratade engelska bra, jag var effektiv, men personlig och trevlig och fick till lite kontakt på mina telefonminutrar.
Och då var jag inte ens hälften så bra som Tilda var.

Starstruck, var det ja.

Tilda vinner en Oscar.

Tilda är den vita häxan i Narnia.

Tilda poserar lite.

Maria enligt Bloggtoppen

Jag har ju registrerat bloggen på bloggtoppen. Bara för att göra livet lite mer hetsigt och resultatinriktat. Kul.

Där har jag upptäckt två intressanta saker.

1. Toppnoteringen med besökare kom, enligt beräkning, då jag gav mig lite hän i bloggvärlden. Hejade på folk i andra bloggar, publicerade min adress på FB och så vidare. Då skrapade jag ihop hela 19 läsare. Succé.
2. Jag verkar ha 24 unika besökare som återkommer. Det är kanske inte så mycket, jag själv är väl två av dem (jobbdator och hemdator), men ändå. Över tjugo pers. Jag vet nog fem. Nyfikenheten äter upp mig.

Men det bästa av allt: Bloggtoppen ger tips. Gillar du Maria i mono gillar du kanske...
• Charlotte Perrellis blogg
• Andreas Lundstedts blogg
• Magnus Carlssons blogg
• Marie Serneholts blogg

Så där har ni, kära 22 läsare, lite alternativ läsning som bör falla er på läppen.

En bild från Marie Serneholts blogg.
Fr. v. Serneholt, gubbe, Zelmerlöw. Matchi-match!

Överkonsumtionsdiskussion

Åkte och kvällsbadade med pappa. Vi satt på de solvarma klipporna och pratade om konsumtionssamhället, lågavlönade mobilkonstruktörer, inflation, räntor, skatter, kärnkraft och världsekonomi.

Det gör vi inte så ofta [alls].

- Det är ett sjukt samhälle, sa pappa.

- Jovisst, sa jag.

- Kärnkraft är svaret, sa pappa.

- Mjaha...?, sa jag.

- Ja, så länge det inte blir en härdsmälta för då försvinner ju allt liv, konstaterade far.

Två på en dag

Ett:

Jonathan Johansson på Liseberg.
Snyggt och svalt och tjusigt och mördande tråkigt. Herr Johansson ser ut som Orup och Måns Herngren. Hans band har många instrument. En av musikanterna har mössa, trots att det är jättevarmt.

Två:
Trubbel på Oceanen.
Svettigt och kvavt, inte tjusigt alls och mycket roligt. En drös halvnakna män på scen och en kör som försöker sig på en doo wop-dans. Jag ser inga instrument på scen (jo, kasnke ett). Bara killar som sjunger.

Kontenta: Konsert nummer två var bättre. Mer svett, mer dans, fler decibel, mindre kläder. En internettummeupp på det ja.

Läskigt på jobbet

Saker jag blir nervös av på jobbet men som jag säger att jag vill göra eftersom jag vill göra dem.

• Intervjua personer på språk som inte är svenska
• Maila pressfolk och göra intervjuförfrågningar på engelska
• Recensera film
• Recensera konserter
• Intervjua personer som inte tycker om att bli intervjuade
• Ha en egen bylinebild


Saker jag vill göra som jag inte erkänner att jag vill göra.
• Blogga

CEO & TTA

Jag har alltid tänkt att om man först spelar i ett band och sedan gör en sologrej så vill man att de skiljer sig åt. Kanske för att man hade ambitioner som inte kom till sin rätt i bandet, att vara i ett band innebär ju ofta ändå kompromisser eller hopkokningar, eller för att man har hittat ett nytt konstigt stickspår som man inte ville ha med i den tidigare konstellationen.

Eric Berglund trivdes nog bra i The Tough Alliance. För hans soloprojekt Ceo och plattan White Magic kunde lätt, sjukt lätt, varit uppföljaren på tta:s senaste.

Men det är det inte.

Det är nåt annat.

Inte gråter jag för det. Nä då. Jag är glad.

Jag vill ju ha tjejgrejer

Tv4+ köttade på med en massa reklam om hur de skulle ha en chick flick varje dag hela sommaren. Jag lystrade. Jag är inte svårare än att jag gärna avnjuter en tjejfilm eller fem när det bjuds.

Men nu är det sommar. Och vad visar tv4+? Jo, serru, en hel vecka med ett outtalat John Travoltatema.

Måndag: Wild hogs
Tisdag: Civil action
Onsdag: Broken arrow
Torsdag: Lonley heart killers
Fredag: Grease
Lördag: Saturday night fever
Söndag: Ladder 49

Va?
Var är chick flickarna?
Ok, Grease. Kanske ok Saturday night fever. Men fan inte Wild hogs eller Broken arrow.

Vem kände att en Travoltavecka var en god idé?
Jag kan inte förstå.

Bloggtoppen

Tänkte göda mitt internetberoende lite. Så nu finns den här bloggen med på bloggtoppen.se.
Det innebär inte så mycket mer än att man kan förkovra sig i asviktig statistik över besökare och formkurvor. Och det vill man ju.

Mer ticktack, tack

Nu har jag i 4,5 timmar aktivt tänkt på att jag smakar bränd vitlök i munnen. Så kul och händelserikt är det på jobbet idag.

Frågesport:
Hur nöjd är jag på en skala att det här är mitt enda söndagspass på hela sommaren?

Svar lämnas i kommertarsfältet.

Tjyvlyssning

Lyssnar på en intervju från P4 Extra och det känns som att jag tjuvlyssnar.

Det är min gamla chef, Sibadirektören Fabian Bengtsson pratar om det man inte pratade om. Kidnappningen.

Jag känner inte honom, men jag tror inte att det kommer komma fram någonting särskilt eggande. En vibb kanske. En vibb om att han förändrats mer än vad han vill erkänna i riksradio.

Men ändå.
Det är spännande.

Nej, det är inte dom

Imorgon (dvs idag) är både Phil Collins och Nick Drake med i GP.

Men inte artisterna.

Utan andra personer, konstnärsfolk.

Crazy times.

Nick Drake får Nick Drakes post.