Hej då Jamie T

Men vad hände nu?
Vem köpte upp alla Jamie T-biljetter?
Jag har ju planerat in den här konserten en smärre evighet, men eftersom det inte varit helt spikat har jag inte köpt någon biljett.
Typiskt mig. Jättetypiskt mig.

Nu är biljetterna slut. Efter att det har funnits massor kvar är de finito. Och jag är putt.
Typiskt mig. Jättetypiskt mig.

Plötsligt gick hela min planering i stöpet och jag finner det svårmotiverat att lägga en massa pengar på en sthlmsresa när min ursäkt för trippen är borta. Men åh åh åh vad jag vill åka.
Så jag gör det (nog) i alla fall.
Men jag vill ju väldigt gärna se Jamie T. Väldigt gärna.

Istället kasnke det blir Tallest man on earth. fast jag konnoterar mest den märkliga känslocoktailen panikångest och trötthet med honom.
Trötthet för att hans album var det enda jag sov till på alla långa bussresor i Sydamerika. Panikångest för att jag en vinfylld vårnatt 2008 insåg att jag halvkonsekvent kallat honom för Tallest man alive i min recension.
Jag rodnar fortfarande när jag tänker på jättetabben till skrivmiss.