Psykossocial//psykosocial

På mitt jobb går alla - förutom jag som inte är anställd på riktigt - på möten om den psykosociala arbetsmiljön.

Vad ska man tro?

Psykosocial är troligtvis 10-talets mest skrämmande ord.

ja e la fö go

Herregud. Nu är det dags att lägga band på götebosskan. Jag var precis påväg att stava funderingar med ö.

Fönderingar.

Snyggt.

Avskyr: isolering, tjallare och köttbullar.

Det är inte en helt dum idé. Raka rör från början. Ingenting i stil med sitter inne för dråp som kommer upp till ytan när det är dags för första dejten. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Mest skrattar jag. Stekheta killar som hatar tjallare men gillar gymmet.

Hitta din framtida man eller kvinna här.

Musiker är som ostmackor

Jag har pratat med killen bakom skivbolaget Dolores. Jag ville att han skulle uttala sig om sina senaste förvärv, det vill säga ett koppel unga män.

Han jämförde dem med ostmackor. Det kan jag ju inte skriva i tidningen sa jag till honom, det skulle ju krossa de små musikermännens hjärtan.Skivbolagsmannen slutade ändå inte jämföra dem vid ostmackor.

Åh, en ostmacka till... Nja, det är ju inte revolution på gång direkt.

Men jag skriver inte i tidningen att banden är som ostmackor (smaklös, ickerevolutionerande vardagsmat). Det skulle ju paja min artikel och jag gillade ändå de små musikermännen.

I tidningen får skivbolagsmannen säga att det inte är revolution på gång. Men att det är ok, det behöver inte vara revolution varje dag.

Jag tror att musikermännens hjärtan kommer att krossas lite grann. Eller så kommer de bara ner på jorden.

Musikermän 1
Musikermän 2

Jag är kär och vill ha mer

Baby we were born for fun
or maybe to sleep in the sun.


JJ. Nya låtar. Här.

Tråkig brunsås, bättre artister

Så många potentialbåtar, men ingen roddes i hamn. Landet brunsås på svt var inte alls så skojigt och smart och informativt som det kunde vara. Och blev inte kär i Lotta Lundgren, vars matblogg jag totalt förlorade mig i häromdan, vilket jag hade planerat och sett fram emot.

Tur att det är Dom kallar oss artiser nu. Det är ett jädra bra program. Idag är det med Markus Krunegård.

Den där kvällspromenaden jag planerade blir nog inte av.

Bra magkänsla

Det är inte dyr frukostyoghurt med specialbekterier som gör det. Det är det här som gör det för mig idag:

○ frukostlappen Elin lämnat
○ grattissamtalet igår
○ Robyn i receptionen
○ mina nya hyllor
○ att boken jag började läsa i morse (Klas Östergren - Gentlemen) verkar bra
○ världskartan jag kanske ska adoptera
○ att min Tilde-text ska gå i tidningen imorgon och jag således slipper ågrena mig mer över den.

Eller nej, den sista punkten ger mig fortfarande ångesttyngda fjärilar i magen.

Hej 26

Inga fler SJ-rabatter. Good bye Västtrafiks ungdomsrabatt. Hej vuxenliv.
Igår fyllde jag år. Under arbetsdagen intervjuade jag folk på Park Avenue där det var en strid ström av P3 guld-artister som droppade in. När Robyn stod och gnolade i samma lobbby som jag var i blev jag starstruck. Åh Robyn.
Efter arbetsdagen åt jag födelsedagssushi med Elin som var i stan på grund av samma P3-event.
Pappa satte upp mina födelsedagshyllor och vi fikade. Han tyckte att jag skulle behålla kaffebryggaren jag lånat av honom. Det gjorde jag. Jag försökte säga nej, han försökte tvinga på mig den - vi möttes på mitten.

Jag har fyllt i ett sånt där vad-gjorde-du-förra-året-formulär. Det görs vanligtvis vid nyår, men det funkar ju lika bra/dåligt vid födelsedagar. Det är jättelångt. Här kommer det.

Men innan dess (för jag kan inte skriva något i botten av inlägget - så långt orkar ingen läsa): har du sett? Förr inlgget fick 2 kommentarer. Av tjejer jag inte känner. Jag är imoponerad. Av mig själv antar jag. Och av dem. De hittade hit. Festligt värre.
Längst ner på bloggen har jag stoppat in en besöksräknare för att kunna hålla koll på folkstormen.

Nu! Efterlängtat maratonformulär!

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? – Massa. Men den största grejen var väl att jag åkte till Chile och jobbade där.
Höll du några av dina nyårslöften? – Jag är inte så mkt för löften. Men efter förra nyåret sa jag till mig själv att sluta hångla med folk bara för att de ville hångla med mig och det har jag slutat upp med. .
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? – Ja, men ingen av de närmsta.
Dog någon som stod dig nära? – Ja, fast nej. Vi var inte så nära.
Vilka länder besökte du? – Chile, Peru, Argentina, Brasilien.
Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? – mera kärlek.
Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? – 10 februari – så lättad. 15 mars – mot Chile. Slutet av maj – (mar)drömsresan till Peru. 1 juli – hej lägenhet.
Vad var din största framgång 2009? – Att jag fick kickasspsyke av chileresan. Typ iaf.
Största misstaget? – Misstag är inte min grej.
Har du varit sjuk eller skadat dig? – Jag har legat på sjukhus och fått dropp. Det var första gången. Det var dessutom i Chile.
Bästa köpet? – Fleecepyjamas i Chile. Som jag hånade den innan, men som den värmde mig sedan.
Vad spenderade du mest pengar på? – Säkert på mat. Och hyra.
Gjorde någonting dig riktigt glad? – Jag var överlag rätt glad, men att flytta in i min nya lgh (=beginning of a new era) var fint. Sen har långtidsvänner och tillfälliga bekanta gjort mig långtidsglad och tillfälligt glad.
Sårade någon dig? – kan jag inte säga. Lite kontroverser hit och dit är givet, men inget som hänger över mig.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? – Band of horses och Tallets man on earth. Det var de enda album jag fick plats med i min mp3 under sydamerikaresan. Jesus så många gånger jag lyssnade på dem. Och la Roux som jag dansade hem till när jag vart på ett av mina otaliga besök hos HD . Och Los priseneros. De har jag endast lyssnat på i Valparaiso.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? – Det var annorlunda. Annan glädje, andra bekymmer.
Vad önskar du att du gjort mer? – Nja. Skulle gärna rest mer, men jag hade ju inte ekonomin så det kan jag inte ångra. Tjänat mer pengar kan jag ju önska att jag gjort.
Vad önskar du att du gjort mindre? – Tagit en öl mindre ibland. Jobbat mindre på arvikafestivalen. Kanske ätit några färre sopaipilla (friterat bröd).
Hur tillbringade du julen? – I en liten lägenhet med min familj och en till familj.
Blev du kär i år? – Nja. Hängde upp mig på någon kanske.
Favoritprogram på TV? – 2009 var mitt sitta-i-min-säng-i-chile-äta-tårta-och-titta-på-gossip-girl-år. Men favoriten är fortfarande Project runway.

Bästa boken du läste i år? – Eh. Åh, en engelsk bok som jag inte minns namnet på nu. Jag lånade den av Lisa.
Största musikaliska upptäckten? – Största är ju ett konstigt epitet. First aid kit – bra, JJ – bra, la roux – bra. Det finns så mycket.
Vad gjorde du på din födelsedag 2009? – Minns inte. Men jag hade en finfin födelsedagsmaskerad där alla var utklädda till hjältar.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? – Mer förälskelse. Mera spanskkunskaper. Fler betalada arbeten.
Hur skulle du beskriva din stil år 2009? – Svart och tajt och lite metall och skärp. Och mycket underställ och fleece och sportyspice i sydamerika.
Vad längtar du mest efter med 2010? – Sol mot min kind, festivalresor, salta bad och givetvis ännu mera kärlek.
Alltid mera kärlek.

God morgon

Jag sprang till spårvagnen, vurpade i kurvan, slog sönder byxorna och skrapade upp knät.
Kollade oroligt upp mot innergårdens fönster för att se om någon sett spektaklet. Det verkade lugnt.
Det var bara till att lomma hem igen och byta byxor, tvätta såret och plåstra om mig själv.

Hej det är lugnt, jag är van. Jag är bara glad att jag för en gångs skull lyckas placera en av mina vurpor på ett hyfsat folktomt ställe. Inte som förra vintern när jag halkade omskull i morgonrusningen i Stockholms kollektivtrafik.

Nu har jag dessutom en jättegiltig anledning att köpa nya byxor.

En vän med en resa

Viola var här ikväll. Vi åt mat, choklad, glass och kollade på På spåret. Väldigt gemytligt. Vi pratade sydamerikaminnen, sydamerikaproblem, kärlek, okärlek, planeringar och framtidsplaner.

Jag har ingen framtidsplan. Bara fortsätta som jag gör och se vad som händer.

Det känns inte så inspirerande när jag uttrycker det på det sättet.

Trots att jag har en praktikplats som jag är helnöjd med är jag understimulerad. Men det beror nog mycket på min brist på lön. Hade jag tjänat pengar hade jag kunnat smida framtidsplaner.

Det är nog den enda fördelen med att alltid, i alla lägen, kunna räkna med att bli utlasad. Det kommer ett uppenbart tillfälle att hitta på något annat. Förändringen kommer.

Viola har inte så utstakad framtidsplan, men hon har en planering. Hon ska till Ecuador. Där i Quito ska hon skriva sin masteruppsats. Sedan ska hon stanna kvar och få besök av mister boyfriend.

Fan va fint.

Jag vill också åka till Quito.

En annan bekant ska också till Quito. I ett år.

Jag vill också åka till Quito.

Eller vart som helst. Nästan.

Jag vill åka någonstans och vara borta länge.

Eller flytta till någon annan stad.

Eller vara kvar. Fast att det händer något.

Jag vill ha lite action.

Min identitetskris

Jag har precis intervjuat Tilde Fröling. Det gick sådär. Jag var inne och trampade på hennes brokiga bakgrund (läs kokain) och det var väl sådär poppis. Konstig stämning. Men en skön tjej.
Jag gillar henne.
Och jag gillar Lady gaga.
Och jag är missnöjd med hur jag hanterar min roll som journalist.
Jag tror att jag har en identitetskris.
Har det med min födelsedag att göra?

Extra allt, tack.

Jag nöjer mig inte med mindre än allt.

Det borde vara något att sträva efter.

Just nu är livet mest ett ständigt pepptalk och mantrat Tolka till din fördel tolka till din fördel tolkatilldinfördel upprepas hit och dit. För på grund av någon sorts grundinställning, som är jättebökig att omprogrammera, är det alldeles för lätt att tolka saker (livet i allmänhet och sms i synnerhet) till sin [min] nackdel.

Om man inte nöjer sig med mindre än allt, ja då kan man ju rätt lätt rationalisera bort hyfsat många mindre givande situationer.

Tycker dock att det känns lite girigt. "Allt". Det ligger inte för mig att vilja ha allt. Rätt mycket skulle räcka långt.

I min nuvarande arbetssituation nöjer jag mig verkligen med mindre än allt. Jag får ju ingen lön. det är helt klart ett stort minus. Men jag försöker ju bara bädda mig en finfin säng att ligga i framtiden.

Kanske ska jag hålla mig till tolka till din fördel-peppningen tills vidare. När jag lärt mig det utantill så kan jag levla upp till Jag nöjer mig inte med mindre än allt.

Men herregud, nu hör jag hur min granne snyter sig. Det är fantastiskt lyhört i min lägenhet. Ibland undrar jag ifall grannarna bor i mina köksskåp. Men det var ju lite av ett stickspår.

Semesternöje: Museum

Det är ju ingen kontorstidsjobbande själ som kan gå på museum så för att dra nytta av min arbetslöshet/semester gick jag, på egen hand, till stadsmuseet.

Det var fint.

Vikingautställningen hade jag inte så mycket för, men Gatans poesi var söt. Fast liten.

Översättning från bildspråk till skriftspråk

1. Jag nöjer mig inte med mindre än allt...

2. Ta det lugnt

3. Det är bara du som är den som är du

4. Paradis

5. Hit men inte längre

6. Av dom som var där så tycker jag att jag var trevligast.

Varning för modeblogg

Nu, nästan tre månader efter att jag la min order på den amrikanska t-shirtsajten, har leveransen nått min dörr.

I bästa modebloggstil ska jag nu visa upp de inköpta plaggen.

Så här ser de alltså ut i verkliga livet. Fast på bild.

Nytt år - nya vanor

Jag har inlett 2010 med att vända på dygnet.

Jag gillar det.