En vän med en resa

Viola var här ikväll. Vi åt mat, choklad, glass och kollade på På spåret. Väldigt gemytligt. Vi pratade sydamerikaminnen, sydamerikaproblem, kärlek, okärlek, planeringar och framtidsplaner.

Jag har ingen framtidsplan. Bara fortsätta som jag gör och se vad som händer.

Det känns inte så inspirerande när jag uttrycker det på det sättet.

Trots att jag har en praktikplats som jag är helnöjd med är jag understimulerad. Men det beror nog mycket på min brist på lön. Hade jag tjänat pengar hade jag kunnat smida framtidsplaner.

Det är nog den enda fördelen med att alltid, i alla lägen, kunna räkna med att bli utlasad. Det kommer ett uppenbart tillfälle att hitta på något annat. Förändringen kommer.

Viola har inte så utstakad framtidsplan, men hon har en planering. Hon ska till Ecuador. Där i Quito ska hon skriva sin masteruppsats. Sedan ska hon stanna kvar och få besök av mister boyfriend.

Fan va fint.

Jag vill också åka till Quito.

En annan bekant ska också till Quito. I ett år.

Jag vill också åka till Quito.

Eller vart som helst. Nästan.

Jag vill åka någonstans och vara borta länge.

Eller flytta till någon annan stad.

Eller vara kvar. Fast att det händer något.

Jag vill ha lite action.