Jag nöjer mig inte med mindre än allt.
Det borde vara något att sträva efter.
Just nu är livet mest ett ständigt pepptalk och mantrat Tolka till din fördel tolka till din fördel tolkatilldinfördel upprepas hit och dit. För på grund av någon sorts grundinställning, som är jättebökig att omprogrammera, är det alldeles för lätt att tolka saker (livet i allmänhet och sms i synnerhet) till sin [min] nackdel.
Om man inte nöjer sig med mindre än allt, ja då kan man ju rätt lätt rationalisera bort hyfsat många mindre givande situationer.
Tycker dock att det känns lite girigt. "Allt". Det ligger inte för mig att vilja ha allt. Rätt mycket skulle räcka långt.
I min nuvarande arbetssituation nöjer jag mig verkligen med mindre än allt. Jag får ju ingen lön. det är helt klart ett stort minus. Men jag försöker ju bara bädda mig en finfin säng att ligga i framtiden.
Kanske ska jag hålla mig till tolka till din fördel-peppningen tills vidare. När jag lärt mig det utantill så kan jag levla upp till Jag nöjer mig inte med mindre än allt.
Men herregud, nu hör jag hur min granne snyter sig. Det är fantastiskt lyhört i min lägenhet. Ibland undrar jag ifall grannarna bor i mina köksskåp. Men det var ju lite av ett stickspår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar