Mera Wow

I enlighet med min egen utsago: mera wow.

Det blev en blandad festival med kontentan att det är roligare att inte jobba. Det kan komma som en överraskning, men det blir faktiskt en skojigare upplevelse om man kan välja själv vilka konserter man ska se, äta när man vill, gå ifrån spelningar som är tråkiga, hänga med sina vänner och dricka vin titt som tätt.

Men det var inte helt dumt att kolla på en massa konserter, går före pustervikskön för att kunna recensera, ha tillgång till fritt kaffe, chips, dricka och fräscha toaletter. Och dessutom få betalt.

Nu till minnesvärda konserter:

LCD Soundsystem: Vill åka tillbaka i tiden och dansa.

Lykke Li: Ball, men kall. Och hes.

Håkan Hellström: Masspsykos. På riktigt.

Anna von Hausswolff: Sicken röst! Men oväntat barnslig.

La Roux: Skrikallsång. Visste inte att alla kunde alla texter.

Tallest man on earth: Kort. Bäst.

Steget: Man bara måste älskat.

Det regnade när vi köade till Annedalskyrkan. Således knåpade vi ihop tidningshattar. Det enda rätta.

Steget i Annedalskyrkan. Steget-Matilda svor som en mindre borstbindare. Sånt är alltid kul.

Anna von Hausswolff med rösten som jag enligt min egen recension kan ge min arm för.

Någon har valt att byta linser under en konsert. En ren och hygenisk miljö att peta sig själv i ögonen i.

Lite publikhav.

Årlig konfetti på Håkanspelningen. Undra om han hjälper till med städningen sen.