onsdag 2 december 2009

Allt var Dennis fel

I fredags (evigheter sedan räknat i den nya snabba bloggtiden) var jag på (svart)klubb.
Där är coolt och snyggt och billigt och även om jag inte är nåt fan av det så säger det ändå en del om stämningen: folk röker som borstbindare inomhus. Not ok enligt lagen.
Hur som haver:

Där var jag. Skulle kolla in bandet We live in trenches. De gick på scen, spelade bra och gick av scen.
Sen gick helt hux flux och oannonserat Dennis Lyxén och AC4 upp på scen.
Huh? Vad gör de här?! frågade jag mig själv gällt och högt och lite för exhalterat. I mitt förvirrade halvlyckorus över att ganska avdankade Dennis stod på scen valde jag att smsa chefen på mitt nya jobb. Och jag var inte ens berusad.
Jag undrar hur jag tänkte. Hur kunde jag komma fram till att just det var rätt sak att göra? På dessa frågor har jag inga svar.

AC4:s spelning gick inte så bra. De var så fulla (minus Dennis) att de kanppt kunde stå, publiken som var på nästan samma nivå lackade ur och började kasta mat på dem.

Antagligen ingen high light i deras karriär.
Eller i publiken karriär.
Epic fail på de flesta.

Men på nåt sätt är jag nöjd ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar