Jag ignorerade precis en man som ringde och knackade på min dörr. Det var förvånansvärt svårt.
Anledningen till ignoransen är att det ränner omkring en våldtäktsman i majorna, där jag bor, och hans taktik är helt enkelt att ringa på hos folk.
Folk jag inte känner igen ringer jättesällan på min dörr. Så jag såg ingen annan utväg än att med skenande puls låtsas som att det regnade.
Men det var min granne.
- Kom igen, jag är din granne, sa han från andra sidan dörren.
- Jaha.., vad heter du då?, svarade jag.
Och sen var vi kompisar och jag trodde inte längre att han skulle våldföra sig på mig.
Men jag känner mig lite dum. Trots att jag borde känna mig smart som inte spontanöppnar dörren så här i våldtäktstider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar