I fredags åkte jag till Kalmar. Målet var Öland eftersom en mycket god vän gifte sig där i lördags. Vi stannade på vägen och gjorde glasriket, så som man bör. Vid första stoppet köpte jag - flickan men den gråtande plånboken - bestickset x 2 och glas x 8.
Mina bestick var det sista jag tänkte på innan jag somnade i en annan god väns lägenhet på Esplanaden i Kalmar.
Idag har jag invigt dem. Gaffeln var mycket behaglig. Seten är så snygga och precis vad jag har letat efter länge och väl: tjusiga och funktionella. Och billiga. Eller ska jag säga prisvärda kanske.
Åh mina bestick. Jag blir lite varm inombords när jag tänker på dem. Jag är sjuk.
Sedan köpte jag glas från Ittala också. De är också extremt fina och funktionella och asbra, men hamnar ändå i skuggan av besticken. Det är det mycket som gör. Hamnar i skuggan alltså.
Bröllopet måste bara nämnas också innan jag återgår till mina sedvanliga mer poporienterade skriverier. Det var fint. Finfinfint. Jag hade fantastiskt roligt. Jag gjorde drastiska dansmoves och kramade brudparet. Tårtan var god och serveringspersonalen hade stenkoll på mina matidéer - vad som kan ätas och vad som icke kan ätas. Och med en närmare 1000 år gammal kyrka, Borgholms slottsruin som festlokal, goda vänner, roliga bordsgrannar och ett fantastiskt brudpar är det hopplöst svårt att misslyckas. Tillställningarnas tillställning.
Så nu då;
Mina öron är kära. Jag såg honom i morse på UR:s stolthet Garage. Armand Mirpour.
>> Lyssna. Och kolla.
Det är fina grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar