Men schyrre, inte en till höst.

Jag vet, vi är inte där än.
Men jag är så extremt oredo för ytterligare en höst. Det här är inte ok. Mitt svenska, soltörstande sinne pallar inte med mer mörker och kyla. I och med att jag drog till södra Chile precis när den svenska våren började spira så missade jag hela första halvåret av gröna knoppar och ljusgrönt gräs.
Istället bosatte jag mig i ett höstlandskap med gula löv och hela baletten. Sen blev det vinter med en segdragen kyla som inte var att leka med. Så nu är jag inne på min andra månad med sol och ljus.

Jag vill inte ta på mig flanellskorta, läsa om höstmode, tända värmeljus och höra regnsmatter mot fönstret. Nej. Jag säger bestämt nej.

Alla höstindikationer kan dra åt skogen. För jag bryr mig inte. Jag vägrar.

Jag ska bannemej make it up to myself och ha sommar ända fram till oktober. Minst.