Det är här nu. Årets roligaste måste. Way out west. För det är sannerligen inte något alternativ att inte gå. Det är ett måste. Oavsett hur ekonomin ser ut (oavsett allt egentligen). Det vore själadödande att inte gå. Om Sveriges bästa festival går av stapeln utanför min dörr så är jag där. Punkt.
Men nu är det så att Göteborgs stad har valt att lägga Göteborgs Kulturkalas samma vecka. Detta innebär att det finns en massa gratiskultur i stan som man också vill ta del av. Därför blev första klubbkvällen med Way out west lite hetsig.
> Först hämta ut banden.
> Sedan Hello Saferide på Götaplatsen.
> Sedan sangria.
> Sedan Bob Hund på Götaplatsen.
> Sedan gå mitt i konserten för att möta upp folk, fixa band till dem och gå med stormsteg mot Kajskjul 8.
> Sedan stå i lång och oroväckande kö på Kajskjul (vilket var ett oplanerat moment och jag hann känna smaken av själadöden när jag trodde att vi inte skulle komma in).
> Komma in på Kajskjul efter att ha haft ett gäng unga knaspackade och rätt otrevliga stockholmtjejer bakom sig i kön som hetsade vakten att vara en go gubbe och släppa in dem.
> Se Timo och Joel Alme på Kajskjul.
Så var festivalen igång. Ingen själadöd så långt ögat når. Som det ska va.
Idag blir det många måsten på en och samma dag. Spelschemat är helt bananas. Dagen avslutas med Anthony & the Johnssons, Glasvegas, Röyksopp, Fever Ray och Arctic Monkeys? Alla på samma gång. Bananas I'm telling you.
Hello Saferide i solskenet på Götaplatsen.
Joel Alme i dunklet på Kajskjul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar