Önsketänkandets förbannelse

Jag har fått tips om ett jobb. Ett jobb som jag verkligen skulle vilja ha. Jag tror att jag skulle passa perfekt. Peeeerfekt. Men jag blir helt paralyserad av önsketänkande. Jag får en chock av att det finns jobbmöjligheter som inte innebär att bli teknisk informatör eller skolfotograf och istället för att vara mitt lediga, trevliga, roliga jag blir jag nipprig och krystad. Hur ska jag kunna formulera världens bästa brev när jag har stirrig blick och en puls på 180?

Det får nog bli en promenad. Eller en jättesnabb springtur. Det kan ju kanske lösa alla mina enorma problem.