Leva farligt

Ok, nu står det klart. Motion, dans och musik är farligt. Jag kom nyss hem efter en oplanerat lång kvällspromenad. Jag lyssnade på The Pipettes (åh, the pipettes!), promenerade och spontandansade lite småsmidigt samtidigt. När jag är nästan hemma igen ska jag kolla hur mkt klockan är och ska plocka fram min mobil. Men nej. Ve och fasa. Jag letar febrilt efter telefonen och känner efter i varenda ficka hundra gånger, men hittar den inte. Jag frågar några småtjejer om jag får låna deras telefon för att ringa min egen men de har ingen telefon och min är onekligen borta.
Mitt liv passerar framför ögonen. Sedan tänker jag för en kort stund på alla nya snygga mobiltelefoner jag kan bli tvungen att köpa. Sedan kommer jag tillbaka i nära-döden-upplevelsen.
Så det blir till att promenera samma runda en gång till, denna gång utan musik och med ficklampa och lånad mobil i högsta hugg. Jag hittade efter ett tag min lilla älsklingstelefon på ett elskåp en bit hemifrån. Extrem tur (att den är o-het).
Så här levererar jag ett varningens finger; det är farligt att vara nyttig och att ha roligt. Akta dig för sådant.

Lågprismani

Ouh! Igår gick jag okristligt tidigt för att vara ledig och åkte tillsammans med 8 andra tjejer till fulprylarnas högborg – Ullared. Det lilla stället sådär en 15 mil från Göteborg där man knör sig fram genom ett fullproppat varuhus för att få tag på billiga hudkrämer, leksaker, skinnjackor, kafekoppar, hästredskap, ölkorvar, teveapparater och allt annat praktiskt som var man kan tänkas behöva. Jag är både småsnål/ekonomiskt lagd och fyndgalen så visst borde det här vara något för mig, men nej. Jag har ändå någon sorts smak och vet av erfarenhet att alla del där kläderna de säljer till billiga priser aldrig kommer att kännas lika snygga som när man står i en provhytt hög och desillusionerad av alla hetsiga människor som letar fyndvaror. Så det blev två baslinnen, lite deodorant, nötcreme i storpack och annat smått och gott för 350 spänn.
Men nej, åk inte dit en lönehelg. Åk helst inte dit alls. Fast det är ganska kul att kolla på spektaklet och jag hade en väldigt trevlig utflykt. När vi kom ut från varuhuset var det en lång kö av köphungriga människor utanför. De köar alltså för att komma in i affären. Helt bananas.

Fick nyss ett samtal från min kompis. Hon jobbar på en tjejtidning och hade fått den tveksamma äran att gå på pressvisning av High School Musical 3 klockan 09.00 en söndagsmorgon. Hon var måttligt imponerad av filmen. Jag frågade hur den var hon svarade döda mig långsamt med ett trubbigt föremål. Det var tydligen den sämsta filmen i mannaminne, så nu får jag avstyra alla mina planer på att kolla på härligheten. Oh no. Efter filmvisningen var det intervjudags och återigen blev min vän föga imponerad av de väldrillade disneykidsen. Inte de smartaste knivarna i lådan. Minsann. Varje dag lär man sig något nytt.

Nu kan du få mig så lätt

Det är lite magiskt. Jag är nyss hemkommen från Håkan Hellströms (årliga) konsert på Liseberg och det slår aldrig fel. Jag blir så… kär. I allt. Jag blir somrig och nostalgisk. Kanske lite för nostalgisk för jag blir alltid melankolisk också. Och dansig, dansig, dansig såklart.
Till vardags är jag inget over the top-fan även om jag gillar honom, men efter varje konsert säger jag alltid för mig själv (eller högt till andra) att jag ääälskar Håkan. Det blev helt enkelt ett klockrent avslut på en härlig konsertsommar. För nu är hösten här. Krispig och fin. Nästa konsert blir inomhus.

Det finns så mycket att titta på

Hösten har kommit. Den kom förra helgen. Helt plötsligt var det februariväder i september. Förutom att jag har börjat ägna all min tid åt att grubbla över vilka fina höstkoftor jag borde köpa (för att inte frysa ihjäl på mitt jobb där elementen och AC:n inte direkt har något samspel) och vilka teveserier jag ska sträck-kolla tänker jag på min brasilianska kompis Isabella. Hon har flyttat hit till Sverige på obestämd tid. En lite kylig sensommardag frågade hon Kommer det att bli kallare?. Aj aj. Vad kommer hon att säga när det är 2 grader plus och det slaskregnar på tvären? Jag ska definitivt väva in henne i mina varma koftor- och bra teveserierplaner. Förhoppningsvis är vädret lite med mig och bjuder till med lite milt och vackert höstväder. Det kan ju faktiskt bli riktigt vackert och färggrant här.
Teveserier jag ska kolla igenom innan det är dags för uteserveringar igen är: Six feet under, Weeds, Entourage (fast jag är ju lite tveksam till den), kommande säsongen av Heroes och andra säsongen + kommande avsnitt av Dexter. Den sistnämnda förkovrar jag mig i just nu. Jag älskar Dexter. Det verkar som att det äntligen finns en serie som inte kraschar efter första säsongen. En alldeles för vanlig företeelse bland serier.

Förövrigt har jag hört att Kristina Lugn har sagt När jag var 24 hade jag inte träffat någon av de män jag har spenderat större delen av mitt liv med. Jag gillar att tänka på det. Det får mig att inse att jag nog har en förvriden bild av hur gammal jag är.

Äntligen artyfarty

Jag tog en tripp till Mallorca och den förändrade mig. Inte så att jag har fått nya insikter om livet eller funnit kärleken i någon Jean Michel, men några (viktiga) saker har ändrats.
1; Jag dricker varma drycker med mjölk. Jag har avskytt kaffe med mjölk. Men efter en massa café con leche funkar det. Nu i skrivande stund dricker jag te med mjölk. En omöjlighet för ett par veckor sedan.
2; Jag äter oliver. Det finns något fancy över att äta oliver, så jag känner mig rånöjd att jag får sälla mig till skaran som gillar de salta små grejerna. Äntligen kan jag också vara artyfarty.
3; Tomater. Jag har haft problem med tomater sedan barnsben. När jag kom hem från mallis åt jag en tomat som om den vore ett äpple. Det har aldrig någonsin hänt innan. Väldigt stort.

Jag känner mig nöjd. Jag är överlag lite bättre än innan. Jag har fortfarande usel självdisciplin och sitter som en ostbåge i min kontorsstol men ändå. Jag tänker bättre. Nu när jag börjat använda en ögonkräm kanske jag ser lite piggare ut också också. Det gör ju aldrig nåt.

Jag intervjuade en (rätt okänd) musiker, Erik, som hade bestämt sig för att ändra på sig. Tidigare hade han inte gillat att ta pressbilder eller ge intervjuer. Men så insåg han att bara för att man inte varit bra på någon viss sak innan så betyder inte det att man alltid måste vara vara dålig på det. Så han ändrade på sig. Nu tyckte han att han var snygg på bilderna och intervjuer var uppenbarligen inte något problem.

Kanske måste jag inte vara en ostbåge livet ut.