onsdag 20 februari 2013

Att springa över Älvsborgsbron

Först springer man uppför och andas in avgaser. Sen springer man nedför och fortsätter andas in avgaser.

Inget nån jättehit kan tyckas, men utsikten får ju ett göteborgshjärta att smälta.







tisdag 19 februari 2013

Topplista på saker jag vill hinna se

1. Beyoncedokumentären som tydligen alla bloggare i Sthlm har sett (med spanska subs).
2. Gengångare på svt play
3. Säsong 2 av new girl
4. Dexter (med Sara)
5. Klovn (med Mattias)
6. Girls säsong 2

Och helt fristående står serien Sex veckor som börjar visas på svt play på torsdag. Längtar efter den med. Men det är ju mitt jobb, så då är det en annan grej.

Annan sak jag längtar efter: pizza.

Rolig bild på Beyon-Z som jag tagit från @berggrenmatilda. En sån här bild kan liva upp vilket sammanhang i livet SOM HELST.

Alla som lyssnar på tallest man on earth ser ut som tallest man on earth

Alla hjärtans dag är en mesig jippodag i mina ögon. Samtidigt är man inte helt död och all påprackad amore gör en lite extra kärlekstörstande.
Jag blev varnad, nej snarare förvarnad, om att jag och min kompis A skulle bli bemötta som att vi var ett par eftersom vi var på konsert på alla hjärtans dag.
Så var det inte.

Publiken var förvisso otroligt homogen (rutig skjorta och trendsäkert helskägg, anyone?), men så vidare parigt var det inte. I de två närmsta raderna framför oss satt familjer med tonårsbarn. Med tanke på att biljetterna varit slutsålda i nästan ett halvår så var det kanske inte den typiska oh-vad-ska-vi-hitta-på-?-jo-men-vi-går-på-spelning-konserten.

Tallest man on earth är så otroligt skarp när han spelar. Varenda låt sitter som en smäck. Som ett par stretchbrallor som man alltid köper lite för små för att de ska sitta som de ska. Schooop. Extremt tajt.

Sen är han förvisso ca 2 procent skarp i mellansnacken. Men det är mest kul. Och lite konstigt.

Jag hade hans första skiva som den ena av två skivor på min mp3spelare när jag var i sydamerika. Fler låtar fick inte plats. Jag lyssnade på Tallest man på varenda långresa (och då snackar vi minimum 9 h. En gång blev det ju 80 h). Jag stängde ute bussljuden så att jag kunde somna.
Det där är lite betingat fortfarande. Jag blir lite sömnig. Lutar gärna huvudet mot en vägg.

Men det är ju en annan historia. Det var inte sovläge på Konserthuset. Jag har bara en väldigt... avslappnad ställning till Tallest man.

Jag avslutar abrupt.
Det var bra. Jag är nöjd. Tallest man var bättre i Annedalskyrkan härom året. A var en förträfflig dejt på Alla hjärtans dag.










lördag 16 februari 2013

Lysande utsikter

Jag och min nya reflexväst ska ut och springa. Har även neonrandiga shorts, glittertajts och lila strumpor. En symfoni av kläder.
Håller mig fortfarande till korta rundor, men nu börjar jag inte ens ha ont när jag går uppför mina trappor efter att ha sprungit. Det är ett gott tecken (ta i trä).

Västen såg jag först i bloggen rocknrollrunning. Den enda löpblogg som jag följer, bortsett från sub2h30m. Så följ Tove om du gillar träning, löpning och grymma tjejer. Hon springer ofta, långt och snabbt. Och så är hon helt övernaturligt fierce på att göra chin ups.



Första gången: önskar att jag var i kyrkan.

Idag var dagen jag skulle sett Patrick Wolf i Hagakyrkan. Istället dränkte jag mina sorger i vetebullar, grädde och mandelmassa.

Alltså det är själva fan vad jag är tröttsam. Jag har gått och längtat efter konserten i månader - men köper jag någon biljett? Nähädå, det gör jag inte. Jag är en gammal gammal hund som vägrar lära mig att biljetter t-a-r slut trots att jag fått bita i det assura äpplet flera gånger.

Skit samma. Livet är en fest.

Jag hade tänkt skriva om tallest man-konserten men jag pallar inte. Jag är deppsur och lägger upp en bild på en semla (med blåbär i grädden) istället.

Tack och hej.


tisdag 12 februari 2013

Jag springer igen

Ja, några stackars kilometer kan jag få ihop innan knäna protesterar.
Läste att Fredrik Uhrbom, 35-årig maratonlöpare som inte tackar nej till ett par öl kvällen innan loppet, har sagt att man inte kan känna efter för mycket för det "gör fan alltid ont".
Jag gillar sånt. Men men, jag mesar på. Har så lite att vinna på att kötta trots smärta.

Jag har äntligen fått inviga mina vinterdojor. Det var nästan roligare än att shortsspringa på Lanzarote. Vilket jäkla grepp! Det var lite isigt under snön och det var inte så mycket att göra åt. Men snömodden va, där plogade jag fram som en traktor. (Inte så smickrande liknelse kanske, men verklighetstrogen.)

Varsågod. En sexy bild på ett par skor.

söndag 10 februari 2013

Borta bra men när man kommit hem och satt sig i soffan bäst

Alla ska älska att resa. Men det bästa med att resa är ju att komma hem.

Och då menar jag inte på nåt puttinuttigt gullesätt att jag älskar mitt hemmaliv så ouppnåeligt mycket att inte ens den vitaste strand i Brasilien räcker till, utan mer att lättnaden efter en resa är skönare än nervositeten inför en.

Jag har oftast en till synes avslappnad attityd inför avresan. Det ordnar sig, det blir kul det här osv osv.
Men jag oroar mig.
Hur kommer det bli? Hur kommer jag att känna medan jag reser? Kommer det kännas SÅ bra som det ska kännas?
Kommer vädret bli bra, kommer jag bli rånad, kommer hostelsängen vara ok, kommer min packning vara optimera, kommer jag få magkatarr, kommer jag fynda nåt, kommer jag dansa, kommer jag äta nåt gött?

Att komma hem med facit i hand, att få säga det var fantastiskt och jag önskade att det aldrig skulle ta slut (men det gjorde det) är skönare än att säga jag ska backpacka på yucatanhalvön i ett halvår.

Lanzaroteresan var på sätt och vis en av de mest förutsägbarhet resorna jag gjort på länge. Apollos curlande visste ju inga gränser. Men det är ändå lite skönt att vara hemma.

Det var underbart, vädret var sådär, jag åt goda pizzor, grannpojken väckte oss jävligt tidigt varje morgon på grund av lyhörda hotell, havet var salt, sällskapet var grymt, toaletten luktade urinoar(?), jag var en naturbegåvning på crawl och vi shoppade alla oväntat mycket.

Så, nu kan jag slappna av.













lördag 2 februari 2013

Dom känner mig

Fick förresten följande i födelsedagspresent:

Halsband med ickeglittrande diamantformad hänge.
Konsertbiljetter (Patti och Kristofer Å).
Halsduk i gråskala.
Presentkort på sexleksaksbutik.

jomensåatteh. Vad annars vill man ha?